Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaAtt ligga still på kommando borde ju vara en av de allra enklaste sakerna att lära en hund rent tekniskt. Om man bortser från Dizzy iaf.
Historien är den att vi hade en jättefin och trygg plats från att hon var sisådär 10 månader tills hon var runt ett och ett halvt. Under hösten där gick vi Lk1-kurs på klubben och det tränades massor på störningar med kastade bollar, inkallade hundar, grodhoppande instruktörer, lekande hundar osv. Allt gick hur bra som helst och Dizzy var både tyst och stilla. På avslutningen skulle vi ha liten tävling och helt plötsligt var det helt tyst och stilla på platsen och efter halva tiden fick Dizzy småpanik och började pipa och krypa. Det fanns ju inte nåt att titta på och koncentrera sig på nu! Hon reste sig inte den gången, men efter det så gick det inte att lägga henne ens på några meter utan att hon blev osäker, pep och kröp.
Med massa jobb fick vi tillbaka platsen hyfsat, lade på en kvällsträning med andra hundar och det dröjde inte länge innan två hundar gick upp och rök ihop strax bredvid Dizzy. Vi började om och hon blev sen påflugen av en sur schäferhane och så här har det sen varit genom hennes nu fyra år gamla liv. Så fort det börjat bli bra så händer nåt, större eller mindre och allt går i kras igen. Jag tävlade hela -07 och -08 utan plats i appellklass spår och rent teoretiskt ska det ju gå att klara uppflytt ändå och det hade vi nog gjort också om vi inte haft sån otur och varit så ojämna i form. Nu tänker jag inte tävla mer förrän vi har platsen klar!
Under våren har jag fått hjälp av Emelie och har fokuserat helt på att Dizzy ska vara lugn och stilla. Allt är tillbaka på ruta 1 och vi snackar fortfarande bara träning i köket och på tider på max en minut, ofta mindre än 30 sekunder. Jag använder mig helt av klickern och använder inga kommandon alls. Hon ska ligga med hakan i backen och fokus är som sagt på att musklerna är helt stilla, helst avslappnade och att hon är tyst och helst andas riktigt lugnt. Jag kör en hel del omvänt lockande för att göra henne medveten om vad hon gör och vad som lönar sig och är noga med att hon ska vara i rätt sinnesstämning när vi börjar träna. Jag sitter framför henne på golvet och eftersom Dizzy är en hund som funkar bättre ju längre man tränar så kör vi rätt så långa pass på kanske 10-15 minuter helt utan pauser. Jag har fått lära mig att vara medveten om min egen andning och muskelavslappning för att inte smitta på Dizzy och träningen är minst lika mycket terapi för mig som för henne.
Målet är att kunna tävla med platsliggning i Lk1 och appellen under sensommaren eller hösten.
Tycker att det låter som att du har en vettig strategi. Låt det ta tid. Platsliggningen är så viktig och så trist att ni har haft sån otur.
Hej igen
Nu undrar jag igen - hur och NÄR klickar du? I detalj…
Jag började med att klicka för frivilliga ligg framför mig. Sen för att hon lade hakan i golvet vilket hon bjöd på snabbt själv. Annars hade jag shejpat fram det eller kanske använt min handflata som target för att få till det. När jag väl hade det så klickade jag vidare för att hon HELT still och HELT tyst. Ofta handlar det om en halv sekund i tid bara. Efter det så har jag gått vidare med att hon ska slappna av och alla muskler måste vara stilla. Jag vill att hennes lilla stump ska vara mot golvet och inte viftandes i luften och jag vill se att hon andas lugnt och inte “stissigt”.
Som det är nu kan det se ut såhär när vi tränar:
Dizzy lägger sig frivilligt och får ett klick + godis för att bekräfta att det är det vi ska träna nu. Jag vill att hon ska behålla den liggande positionen även efter klick och ser därför till att belöna henne liggandes.
Hon lägger sen ner hakan i golvet och jag bekräftar genast med klick + godis.
Hon lägger ner hakan, jag väntar en halv sekund och då rycker det i ett ben eller i huvudet och då blir det inget klick. Istället väntar jag tills hon är helt stilla innan jag klickar igen + godis.
Några liknande repetitioner och sen brukar hon kunna ligga helt still från början varpå klicket och godiset också kommer fortare.
Sen kan jag börja locka med godis framför näsan på henne och hon lyfter kanske huvudet mot godisen varpå jag genast drar undan handen igen. Väntar tills hon ligger med hakan i golvet igen innan jag återigen lockar. Hon har nu fattat och jag ser det tydligt i hur hon liksom trycker hakan i golvet ännu hårdare och tittar på mig istället för godishanden. Jag klickar och belönar detta. Så här kan jag hålla på länge, lägga godis på tassen, på näsan, släppa precis framför nosen osv för att provocera henne. Hon lär sig på så vis att tänka aktivt på vad det är hon gör och vad det är som lönar sig. Det kallas omvänt lockande och kan användas i en massa moment där man vill ha någon slags stadga. Självklart bör man träna konceptet utanför platsliggningen först så hunden har en chans att förstå vad som krävs.
Hoppas jag varit lite klarare nu! Fråga på annars!
Ajamen, nu fattar ju även en trög skåning… hade inte den blekaste aning om vad omvänt lockande var. Nu ska Winston också ha ner hakan i backen, hur nu det ska gå till - ska prova att shapa.
Jag är ju glad bara Winston ligger kvar. Han gör det riktigt bra men han blir också uttråkad fort ibland o då börjar han kolla vad de andra gör. Men då är det ju bra om hakan är på marken för då kan han bara snegla på andra.
I alla fall så fick jag ett tips på “kontakt/problemhundskursen” som jag tycker är bra. På platsliggningen ska jag klicka när jag befinner mig på avståndet från Winston, sen gå fram o ge godiset/klapp o berömmet. Sen ställa mig i position o be hunden sätta sig. På tävlingslydnadskursen ska man inte belöna förrän man gått tillbaka till, den fortfarande platsliggande, hunden. Egentligen är det ju logiskt att man belönar hunden NÄR den gör rätt …men när gör hunden MEST rätt?
Tack för att du tog dig tid! Se nu till att spara allt ditt skrivande, så har du snart fått ihop din första bok, typ: “Saz Hundtips”!
Det knepigaste med “modern” hundträning är att teorin blir så omfattande och svårförklarad. För hundarna är det sannolikt myyyyycket lättare att fatta än den “gamla skolan” med locka, visa och korrigera.
Att klicka på avstånd och sen gå fram och belöna tycker jag är självklart om det är kvarliggandet man vill förstärka. Man måste skilja på att berömma/klicka/bekräfta och att belöna (inkl godis, klappar, lek, osv) för att förstå poängen med det.
När hunden gör mest rätt? Jag vill ändra frågan till - Vad tränar du just nu? Dvs vilken detalj i momentet är det du vill förbättra just nu? Är det nedläggandet, kvarliggandet när du går ifrån, kvarliggandet när du är på avstånd, kvarliggandet när du går tillbaka eller står i position, eller uppsittet? Många delar bara i ett så tekniskt enkelt moment som platsen och man bör koncentrera sig på en del i taget. Så om det nu var kvarliggandet när du är på avstånd som var det du ville träna så är det ju inte så smart att klicka och belöna när man redan kommit tillbaka. Om man däremot klickar när man är på avstånd och sen går tillbaka och belönar så har man ändå bekräftat hunden när den gjorde det man var ute efter att träna.
Tänk så långrandigt och luddigt man kan beskriva nåt…
Så jäkla långrandigt var det väl inte?! Väldigt bra beskrivit också det där med alla delmomenten i ett platsliggningsmoment. Det är ju det som är så svårt att fatta ibland. För mig i alla fall och säkert för fler nybörjare som läser här. (Den här bloggen kommer att bli jättebra för hundfolk om de bara hittar hit. De kan ju “slå upp” det de behöver hjälp med. Din morsa går inte av för hackor inte!)
I morgon är det dags för kursen igen så vi får se vilka nya frågeställningar som dyker upp efter den. Ska försöka få ner hakan i marken idag - Winstons, alltså