HundarHundar.se

Ikväll har vi spårat i öppen, men backig bokskog. Stella fick ett spår som började i motvind (dumt, jag vet), innehöll 3 pinnar och tennisbollen som slut, hade ett gäng mjuka böjjar och var kanske 250 meter långt. Det låg i en dryg halvtimme innan vi gick det, vilket är mycket färskare än vi brukar köra men eftersom hon fortfarande är väldigt grön på spår (detta var hennes livs 3 spår) och terrängen var så öppen så tyckte jag att det var befogat.

Stella har redan fattat vad spår går ut på och plockade det hur fint som helst när vi gick över det (jag pekar alltså inte på spårstarten). Trots motvinden gick hon fint med näsan i backen men slog en del i sicksack. Första pinnen plockade hon fint och kom mot mig med. Hon släpper dem fortfarande halvvägs in, men hämtar dem på uppmaning. Nästa pinne missade hon då hon valde fel sida runt en trädstock och där istället hittade ett halvt trafikdödat rådjur… Jag trodde här att vi skulle få bryta, men lyfter iväg henne i selen och placerar henne ungefär där spåret gick varpå hon bara stoppar näsan i backen och spårar vidare! Nästa pinne får jag direkt i handen och sen går hon fint till bollen bortsett från lite slag. Nöjd matte med hunden, mindre nöjd med motvind och rådjurslik…

Dizzy fick ett långt husselagt spår i sicksack i brant uppförsbacke. 5 apporter plus slutpinne och liggtid på kanske 45 minuter. Även här kortare liggtid än vanligt, men det har mindre betydelse för Dizzy. Påsläpp vinkelrätt mot spåret kanske fem meter ut och hon väljer prickfritt rätt håll och far iväg. Fort som tusan vill hon ha det i början och hon skuttar jämfota i ren frustration för att jag håller emot. Apport ett och två plockas finfint, men sen börjar hon flaxa runt en massa och jag ser att hon är jättestörd av nåt. Efter en massa snurr på samma ställe så far hon iväg 20 meter åt fel håll och sätter sig och bajsar. Inte konstigt hon var störd! Dum matte som inte rastade ordentligt innan…
När toaletten är klar så får vi hjälp av husse att hitta tillbaka till spåret, men Dizzy hittar det själv bara vi hamnar i närheten. Resten gick fint och hon stannar fint på pinnarna och tittar på mig och kommer sen in med dem utan uppmaning och byter mot kattmat. Miss nr 2 från matte var att inte ta med vatten för när vi närmar oss slutet hade hon hellre velat ha en slurk vatten än kattmat som belöning. Dizzy är en lättläst spårhund som faktiskt börjar bli riktigt säker på pinnarna efter att ha tagit säkert ett år på sig att lära sig att de är viktiga alls…

Även Svansa fick spåra, men det skriver nog husse om själv.