I lördags var det dags för spårträning igen. Jag och Svansa har inte kommit så långt i spårningen ännu. Fast jag känner att vi haft ett litet genombrott nyligen. Hon spårar och vill spåra.
I lördags spårade vi i lövskog med otroliga mängder löv på backen, så det var halt. Spåret var rätt kort med 3 leksaker plus slutboll. Hon gick rätt bra. Vek av lite då och då. Hon tyckte leksakerna var sådär roliga och kattmaten hon fick vid varje leksak var sådär gott. Matte påpekade att jag skulle vara mycket roligare när hon var framme vid leksakerna. Det skall jag tänka på till nästa gång.
En sak tycker hon är mycket intressant och det är en liten lila pipboll. Den älskar hon! Försöker jag byta bollen mot godis, tittar hon bara på mig som om jag vore otroligt korkad. Så slutet blir i alla fall bra och roliga. Ett riktigt mål.
Det var en mycket mysig kväll i Mökndal med spår. Skall fundera lite på hur jag skall börja med pinnarna…










Tänk så larvigt stolt man kan vara över sin sambo!
Pipar är oslagbart. Fråga Karlsson.