HundarHundar.se - Analyserat och funderat

Nu blir det en latmansvariant igen, och jag kör en kopiering från egen blogg. Hoppas det är OK när det handlar om strikta tränings-/tävlingsinlägg, men att pränta ihop två olika inlägg för olika bloggar hinns inte alltid med. Man måste ju hinna träna också.

Jag har inte vett nog att vara så besviken som jag troligen borde efter söndagens tävling. Vi lärde oss nämligen jättemycket! Vi behöver tävlingserfarenhet och det fick vi, även om det naturligtvis behövs mycket mer sådant.

Om jag ska försöka summera de positiva erfarenheterna så blir det ungefär så här:

Jag verkar ha hittat en lagom nivå på uppvärmningen, och då ser jag till hela veckan innan och även på tävlingsplatsen på morgonen. Även om vi nu nollade ett gäng moment så var det inte pga av att han var för trött eller för pigg utan pga … annat.
Karlsson ligger faktiskt plats även om det är iskallt och han aldrig hört skott på just den platsen innan. Jag behöver inte oroa ihjäl mig för detta alltså. Andra hundars agerande kommer dock fortfarande att leda till viss nervositet hos matte. Platsen ÄR ett jävla moment, det är bara att konstatera, men ett litet snäpp lugnare känner jag mig.
Jag gick in med okopplad hund på plan och gjorde mig ingen brådska. Gjorde ett par halter och vändningar på väg fram till startpunkten. Rätt modell! Med koppel på skärper vi inte till oss lika mycket, varken han eller jag.
Karlssons scenskräck verkar ha lagt sig. Att det stod folk och tittade och kommenderade brydde han sig inte om nämnvärt.
Jag var duktig och sprang direkt av plan och megabelönade när vi var klara, vilket jag annars har en tendens att glömma. Duktig matte!
Jag taggade igång honom på rätt sätt när vi väntade på spåret. Först plockade jag ut en pip och magväskan och gick iväg en liten stund på egen hand vilket verkar få honom att tro att jag varit ute och gömt pipen i skogen. Sen på med sele och lina vid bilen och sen bara laddade jag honom med “var är spåret” med peppande tonfall ända fram till upptagsrutan.
Jag fick bekräftat att jag kan känna i linan, och se på hunden, när han spårar vilt.
Jag lärde mig även att jag måste hålla ihop min hjärna, och hålla i linan bättre. Hade jag gjort detta hade han inte fått larva iväg på den felaktiga loven i slutfasen.

Och så lärde vi oss säkert en hel massa annat som jag inte kommer på just nu.

Igår kväll åkte vi till klubben och fortsatte träningen. Testade framåtsändande med vår nya “grupp” bestående av påklädda träställningar. Det gick hyfsat. Ibland. Men vid första skicket fick han ett riktigt tokspel när bollen kom farande över huvudet. Han drog ca fem varv runt plan i 180 knyck med den hyfsat tråkiga bollen som han alltid brukar komma in med direkt. Inte ens muta i form av pipkrokodil funkade? Nåja, jag fick tag på honom och då hade han fått ur sig det värsta och blivit ungefär 300% lydigare.

Sista tiden har jag ju försökt köra in ställandet på inkallningen genom stanna-back. Dvs han ska först stanna och sen backa. Förväntan på backandet skulle förhoppningsvis leda till ett snabbare stopp. Det har funkat bättre men inte helt bra. Igår testade jag bara “back”, kombinerat med handtecken och se – det gick riktigt bra?! Med den höga farten kom han aldrig in i själva backandet men det blev ett ganska bra stopp. Nu var jag ju inte ute på 50 meters håll, det var det för trångt för på plan, men ändå. Ska fortsätta på den linjen, och förhoppningsvis kunna fasa ut handtecknet, så får vi se var vi hamnar. Kan det vara så enkelt att det bara var ett nytt kommando som behövdes?

Körde också långa kryp med mycket pepping. Gäller bara att balansera det så att han inte börjar bli hög.

Nu kör vi vidare mot nya mål!