Profil
Träningsblogg
RSS
Hemsida… då känns det rätt bra!
Vi har haft en period i lydnadsträningen, jag och Bucks, som inte har varit så kul. Det mesta har krånglat och det har stundtals känts som om vi inte varit på samma plan(et). Och då har det inte handlat om nya moment enbart, utan gamla välkända. Det har lett till ett tragglande, till konflikter, till felaktiga beteenden, till irritation (hos mig), till ännu mer konflikter och ännu mer tragglande …
Det är inte svårt att se den nedåtgående spiralen.
Så, vad gjorde jag då åt detta? Jo, jag insåg att vi båda måste få tillbaka glädjen i träningen. Så jag la våra “tråkmoment” och konflikthärdar - framförallt ff och lf - på hyllan ett tag och satsade enbart på det (i Bucks ögon) roliga: Apportering, inkallning, hoppet … Och vi lekte massor. Ibland gick vi ner på planen, gjorde en slät inkallning och sedan lekte vi utav f*n i tio minuter. Och sedan var träningen slut.
Det kan tyckas vara meningslös träning, men i vårt fall var det just detta som löste knutarna; Bucks tyckte att jag var förfärligt rolig igen och när jag är rolig är jag - självklart - kuligare att vara med och träna tillsammans med. Och detta ledde - lika självklart - till att även min träningsglädje återkom.
I dag var vi på klubben och körde igenom hela lägrelydnaden, inklusive plats och budföring med skott. Han har fått ett litet ynka pip på platsen i ögonblicket när jag lämnar honom. Men det ser jag inte som något större bekymmer, det kan jag träna för sig. För han ligger som gjuten med hakan i backen, trots - som i dag - att två sädesärlor gör sitt yttersta för att retas framför nosen på honom, trots att två skottränande rottweilers står bara några meter bort med sina förare och där den ena blir påtagligt påverkad av skotten.
Budföringen (med skott) lämnade inget att önska. En tendens till tjuvstart hos mottagaren, vilket mest av allt berodde på att mottagaren dröjde extremt länge med att sända honom.
Resten av lydnaden var enligt “tävlingsledningen” (jomen, vi tränade tävlingsmässigt och nästan helt utan annan belöning än “bra” och klapp) riktigt bra. Och ”i värsta fall” en 8:a på något moment (krypet, där armbågarna tenderar att vara höga ibland). Annars övervägande 10:or.
Gissa om det känns bra, särskilt efter höstens “spiral to hell”. 
Åh så välförtjänt det är!!
Du e allt bra snäll du!
Yes, vad kul! När ska du tävla då?
(Nu kom jag på en must-have. Måste fixas.)
1 maj tävlar vi lägre. Men det är lite hemligt, så säg det inte till nån.
Nej, jag ska vara tyst.
Must-have? What?
Nyfiken i en strut. En bra-å-ha-grej för såna som ska tävla och vill ha tumhållning t ex.
Skönt när man är på rätt spår igen!