Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaJust nu är jag riktigt rejält deppad och det känns som om jag och liten terrier aldrig mer kommer sätta en tass på en tävlingsplan!
Vi har alltså tävlat högre klass spår idag igen. Den här gången på Elfsborgs BK som praktiskt taget är hemmaplan. Blev inringd som reserv i måndags.
Redan när jag tog ut honom ur bilen i morse kände jag att han inte var med i matchen, seg och ofokuserad. Det utvecklades snabbt till en brant nedåtgående spiral och det hela blev en extremt medioker tillställning. Redan på platsen strulade han. Blockerade på något som rörde sig bakom, det krävdes ett “petande” och två “ligg” innan han damp i backen. Och när jag lämnat hade han vridit sig ett kvarts varv. Sen hade han dock lagt ner huvudet och en åskådare som gick förbi där vi var gömda sa “jag tror att den lilla hunden har somnat”.
Det kändes ju skönt, men det hade varit roligt om han varit vaken när lydnaden började…
Den poängmässiga fördelningen blev i stora drag som förra helgen, dock något sämre slutsumma. Rent momentmässigt är jag mest oroad över krypet som vi nollade idag igen, med skillnaden att han idag svimmade efter 0,5 meter. Förra helgen höll det åtminstone i sju meter. Har ju peppat upp det momentet under veckan och det har känts bra, men nu…? Det som oroar mig på allra mest är dock den uteblivna “känslan”.
Nollorna och den uteblivna uppflyttningen kan jag ta. Men den här hemska känslan av att hunden inte är med över huvud taget!? Vi var inte bara på olika planeter – vi var i olika solsystem! Och jag kan inte ens skylla på att det var varmt, för sååå varmt var det inte klockan nio när vi körde vår lydnad.
Beslutade mig för att trots allt ge mig ut på spåret. Spårläggaren upplyste mig om att det nog var det “värsta” spåret, riktigt risigt. Och han hade rätt! Upptaget var struligt men till sist kom han iväg ut ur rutan åt rätt håll så några stackars poäng fick vi på det. Sen tillbringade jag 2-300 meter med att oavbrutet kliva över gamla omkullfallna träd och ris, fullt koncentrerad på att inte bryta benen av mig. Vad den lilla hunden pysslade med har jag i ärlighetens namn ingen aning om. Till sist hittade han en pinne och efter ytterligare en liten stund var vi tillbaka i upptagsrutan. Ridå!
I bilen på vägen hem rann tårarna, och de är inte långt borta nu heller. Känns som om jag sprungit in i en vägg och inte kommer loss. Hur ska jag gå vidare? Ta en time-out från allt vad träning, och framför allt tävling, heter? Eller fortsätta träna, och i så fall hur? Eller lägga ner helt och hållet? Just nu känns den sista varianten onekligen som den mest frestande.Efter förra helgens tävling såg jag åtminstone en hel del ljuspunkter i mörkret, men det gör jag inte nu. Inte en enda faktiskt…
jag har redan kommenterat i din blogg…
Så jag utnyttjar den här platsen för att fråga hur det funkar här????
Jag blev medlem i går tror jag och jag begriper inte hur jag skriver inlägg???
hjälp?
Jag är ledsen du tagit dig besväret att registrera dig, och sedan inte hittar informationen. Jag “tappade bort” den när jag gjorde lite omändringar häromdagen, och upptäckte det inte på en gång.
Att du inte kunnat skriva beror på att jag manuellt “godkänner” nya medlemmar först, en säkerhetsåtgärd beroende på spamrisken, men nu är du godkänd och har fått rättigheter att skriva. “Manualen” kommer tillbaka så snart jag lokaliserat felet.
Du är varmt välkommen i vilket fall som helst!
(Klippte ut mitt svar från din privata blogg och lägger den här också
)
Men Lotta… Du som brukar vara en klok kvinna och komma med goda råd till knäppgökar som jag, ska nog ta och lyssna på dina egna goda råd.
Jag hade ju en sådan downperiod i höstas. ALLTING strulade, ALLT som kunde gå fel gjorde det och jag var lipfärdig efter varenda träning. Vad gjorde jag då? Jo, lyssnade på “tant Lottas” goda råd om att ha kul! Så jag och prickig hund tillbringade MÅNGA stunder på klubben med att LEKA på appellplanen. Jag sket högaktingsfullt i alla “allvarliga” moment och så körde vi lite “cirkustrix” och en massa bus istället, såväl på BK som hemmavid. Visserligen har jag ju inte sett resultatet på tävling än, men nog känns det LJUSÅR från vad jag upplevde för bara några månader sedan.
Och du, tävling är tävling och den ena är inte den andra lik. Lyssna nu på denna tanten som säger: Bryt ihop och kom igen!!! Karlsson är Sveriges bästa bruksborder - det har du till och med bevis på.
Kram på dig.
Time out röstar jag på. Absolut inte lägga ner! Och under time-outen verkar det väl vettigt att se till att ni har kul bara.
Eftersom han verkar gå bra på träning men inte på tävling så är det kanske också läge att ta den klassiska funderaren över vad det är som gör skillnaden för honom. Ni tränar ju ofta på andra klubbar har jag förstått, så det är väl knappast problemet, men hur uppför du dig? Behövs mer (eller mindre?) träning under tävlingsmässiga former?
“Misslyckandet” i spåret verkar ju bara vara ren otur i alla fall. Förra gången gick han ju kanonbra, ända till det förargliga slutet, och nu fick ni ett “omöjligt” spår som förmodligen vem som helst skulle kunna misslyckas på.
Såklart ni kommer igen!