Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaEfter att ha varit fullt fokuserade på brukslydnaden ett tag har jag nu bestämt mig för att göra ett litet ryck med lydnadslydnaden. Igår fick vi äntligen till en “date” med vår privattränare, och det var efterlängtat. Sist vi sågs var i höstas.
Fokus lades på inkallning med ställande, rutan och fjärren.
På inkallningen är vi på rätt väg men – precis som vanligt – har jag gått för snabbt fram?! Det händer väl aldrig någon annan än mig?
Det blev alltså lite nystart med belöning slängd bakom, backstå och kortare avstånd. Och strikt order om att utöka avståndet med max en meter i taget! Men det känns som om vi nu har en bra grund att stå på, med bakåttänket, och vi ska nog kunna få till det hyfsat om vi (läs: jag) ger det lite tid och är noggrann.
Rutan har vi väl inte kört sedan någon gång i höstas så det kändes spännande. Vi ställde upp två rutor. Och första skicket blev klockrent! Och andra, och tredje och… Vi körde med belöning slängd bortom rutan, när han var på väg ut och det funkade bra. Nåja, alla var väl kanske inte klockrena men jag kände mig ändå nöjd och fylld av tillförsikt inför dagens tävlingsträning där jag bestämt mig för att testa lydnadstvåan. Men se idag hade den lille terrierhjärnan ingen aaaaning om vad rutan var för moment? Livet med en terrier i ett nötskal…
Växlingarna i fjärren gör han jättefint. När han gör dom. Problemet är att han gärna lägger ner hakan i backen under liggdelarna och – lagd terrier ligger. För att komma tillrätta med det ska jag köra snabba skiften. När han sitter kan han få sitta ett tag, men läggande ska bara vara snabbt ner och sedan upp igen. Sen får jag sträcka ut tiden successivt (inte gå för fort fram!) tills det håller i minst fem sekunder i varje position. Idag på tävlingsträningen uppstod dock ett nytt fenomen, helt plötsligt började han backa – sittande! Den här backaträningen har fått en del oanade konsekvenser, men det är inget som oroar mig jättemycket. Just nu är han inne i en fas där han bjuder backanden i alla möjliga lägen, men det bör försvinna när han märker att han inte får utdelning.
Veckans riktiga ljusglimt är dock inkallning med ställande. Både i måndags och idag har vi kört tävlingsträning med bedömning, och fått poäng. 7 resp 7,5. Det finns hopp!
Och konerna är inpackade i husvagnen inför helgens utflykt. Och för fjärren behöver man ju inte så mycket rekvisita. 
Äntligen någon som har tränat… inte helt oväntat vem heller. Du kunde alltså inte avhålla dig helt och hållet;)
Undrar om alla tränat lika lite som jag, eller bara är dåliga på att rapportera?
Jag tränar så mycket just nu att jag inte hinner rapportera.
Jag har tränat men inte funnit inspirationen att skriva om det. A började skriva ett långt inläg här igårkväll, men glömde tydligen att skriva klart det!
Det där med att hakan hamnar i backen i alla ligg har jag också fått. Dizzy fastnar då också i liggandet i t ex fjärren och dessutom känns det som att den frustrationen som blir när hon då inte fattar vad jag menar i fjärren smittar på hennes plats där jag istället få frivilliga uppsitt och ställanden om jag inte är beredd. Därför har jag börjat lära henne att hakan i backen endast gäller vid platsen och inte är tillåten annars. Jag petar helt fult upp hennes med tån på nosen!
Lättare sagt än gjort att få bort nåt sånt på henne, men det lilla vi gjort hittills har gett resultat i både fjärr och plats.
Tack, äntligen fick jag ett bra argument för att inte kräva hakan i backen:) Det enda jag hade innan var ju att jag tyckte det var snyggare när hunden ligger med huvudet rest och ser alert ut, har ju tydligen inte dugit…
Haha… det där med att det är “snyggare” med rest huvud på platsen har jag hört förr och jag tycker det är ett av de sämre argumenten, åtminstone just på platsliggningen. Finns inget skönare än en hund som ligger avslappnad med hakan i backen och nästan somnar. Vad det gäller fjärren så ska vi nog kunna bli av med det oönskade beteendet genom att bygga förväntan på att han snart ska upp igen.