Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaNu hittade jag hit igen…minsann.
Min Winston upphör aldrig att förvåna mig. Vi går ju en tävlingslydnadskurs för nybörjare/klass 1, som jag mera tänkt som en bra aktivitet och även som social träning för honom. Trodde att det kunde bli rätt så tradigt för honom som vill flå omkring som ett torrt skinn, för det mesta. Men oj vad roligt han har - och jag med. Han är ju förvisso ute efter godiset men man inbillar ju sig att han gillar att vara mig till lags…
Winston är numera en tiopoängare i mina ögon. Han fixar lätt tior på inkallning och hopp över hinder. Linförigheten är vi på god väg med, liksom platsliggningen. Så länge som det ligger kycklingfilé och köttbullar i min ficka…dessutom skulle vi haft en tiopoängare för att han är TYST.
Det vi inte alls fixar är apporteringen. Vi har aldrig ens testat så vi är ena riktiga nybörjare. Winston fattar inte att träbocken ska hållas kvar i munnen tills jag säger loss… VI BEHÖVER MASSOR AV TIPS!!!
Broder Monster fattade inte heller, fast det var nog jag som sabbade lite i början. Eftersom han var så benägen att agera flistugg som lite, så började jag träna med apporten ganska tidigt, och var då väldigt noga med att belöna så fort han nuddade med tänderna, för att han inte skulle hinna börja tugga. Tanken var förstås att utöka det därifrån, men han fastnade helt i det, och kom aldrig längre än till att just nuddandet. I över ett år… Jag försökte med lite olika modeller, men inte förrän jag tog till konkurrensen av Carrey har det lossnat lite.
Nu gör vi ett par övningar i hallen ibland precis innan vi ska gå ut, när båda är laddade och villiga att göra nästan vad som helst bara jag får på mig skorna nån gång. Först får Carrey apporten (och han ser lite förvånad ut över att han bara ska sitta där med den), får godis och då vill Monster göra samma sak. Han behöver fortfarande lite hjälp med ett finger under hakan, och jag måste vara snabb om jag ska hinna ta den innan han spottar ut, men metoden verkar funka. Nackdelen är ju förstås att den kräver en hund till att konkurrera med, och helst en hund som redan kan…
Vi har just klarat av nosnuddande - belöning. Nu har Winston fattat att han ska gapa och gripa om träbocken, men sen släpper han den innan jag hinner säga loss, för då ska han ju ha sitt godis. Tipset att hålla ett finger under hakan är jättebra! (TACK!) Vi provar…
Ett annat tips är att hålla apportbocken mellan dina egna händer och backa så fort han försöker ta den. Grejen är alltså att hunden ska känna “jag måste skynda mig att gripa”. När hunden verkligen “jagar”, så låt honom “vinna”. Och belöna efter när han hållit i den i kanske två sekunder. Att förlänga fasthållandet efter det är det enklaste. När hunde verkligen griper och håller kvar, lägg då gärna in kommandot “håll fast” (eller om du föredrar något annat kommando), eftersom du kan använda det dels när du sätter ihop hela momentet, dels när du t ex börjar träna uppletande.
Den här metoden har funkat på båda mina. Min briard som verkligen HATAR allt som är metalliskt lärde sig till och med metallapporten på det viset. För Bucks del handlade det inte om att gripa, utan att gripa RÄTT.
Har hunden bara det allra minsta föremålsintresse och jaktlust brukar det kunna fungera rätt bra.
Lycka till!
Det ska jag testa, det borde ju trigga till ett ordentligt gripande. Jag har nog varit för fast i mitt försiktighetstänk, trots att det var det som gjorde att vi fastnade… Men å andra sidan, utan det hade vi förmodligen haft väldiga problem med tuggande istället.