HundarHundar.se - Kort om helgens spårläger

Första spåret

Ja, då var vi hemma igen efter en kanon helg i dalarna. Mycket fint väder och trevligt folk!
Tänkte snabbt dra igenom helgens resultat och tankar.

Svansa hade bara spårat 5 gånger innan helgen och nu har vi spårat 9 gånger. Och måste säga att jag är imponerad av min lille tjej! Första spåret vi gick hade vi instruktören tätt i hälen utan någon genomgång innan. Han ville se vad vi gick för. Hon hittade en av tre apporter och velade länge innan jag fick henne att ta slutet.
Okej, nu kommer allt som jag gjorde fel. Att jag använde leksaker i spåret gillade han inte. Det är okej att ha leksak som belöning men inte som föremål i spåret. Jag gick på tok för nära. Jag störde svansa. Våran gummilina var inte bra, man skall ha en nylonlina, typ. Hon vet inte vad hon skall göra med apporterna alls. Starten var inte något bra heller.

Vi fick lära oss mycket om vindförhållanden mm. Det hela är mycket mer avancerat än vad i alla fall jag trott. Och vinden kan vara förklaringen på varför hundarna går konstigt ibland. Skall inte gå in mer på det om ingen vill…
Man skall dela upp spårträningen i 3 delar. Starter(upptag), apport markering, vinklar och själva spårningen kommer automatiskt däremellan och när man går ett längre spår.

Lägrets sista spår då? Jo, det var ett mycket svårt spår. Vi var vid ett sandupptag. Spårstarten låg i uppförsbacke, sand sedan direkt in i tät vegetation i några meter. Sen en 90 vinkel höger och ut på stor öppen yta. Många dynor och upp och ner mm. Det blåste stark motvind. Efter 150 meter gick spåret in i nyskövlad skog som luktade mycket starkt. Sedan ytterligare en 90 vinkel höger bort till kanten på ett stort hål/slänt där slutet låg.
Svansa gick försiktigt upp för sanden i början, undrade lite om jag skulle komma någon gång. Det var halt och jobbigt att springa upp i sanden. Sen kom hon fram till väggen av buskar och stack rätt in. Första vinkeln markerade hon och gick sedan en liten lov innan hon gick rätt. Markerade snyggt första apporten genom att stanna vid den och vända sig till mig, som vi tränat på i helgen. Där väntar hon på mig tills jag kommer fram och belönar henne. Sedan vidare ut på det öppna landskapet följde precis så som man kunde tänka sig att vinden flyttat spåret. Där missade hon den apport som låg på höjden. Hon letade länge efter den men vinden hade blåst bort den mesta vittringen, så vi traskade vidare. In i den skövlade skogen, där hon stannar upp och går mycket långsamt fram. Nästan lyfter på grenar med nosen och luktar under. Ökar suksesivt farten tills hon kommer fram till den tredje apporten som hon markerar fint. Att hon hittade den bland all den störande lukten av fällda trän och brytna grankvistar. Vinkeln tar hon fint och springer bort och markerar slutpinnen fint. Lägrets ända slut som hon markerade själv direkt!
Duktig hund! Jag är så imponerad! Jag trodde ändå inte att hon skulle ta det…
Hon har under helgen lärt sig att markera apporterna fint, jobba självständigt och att älska att spåra.

Jag funderar på att lägga in en liggmarkering så det blir säkrare. Bara lydnads biten kvar sen är vi klara för appellen…

Det blev kanske inte så snabbt Tyckte ändå att jag hoppat över mycket.
Det finns lite bilder från helgen på sandras blogg: http://saz.smuligt.com/