Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaJag hade stora planer om att redovisa spårlägret in i detalj här när vi kom hem. Först “skulle jag bara” lite först och sen lite till. Och sen hade jag glömt att skriva här…
Här kommer iaf en kortare version!
Dizzy är en underbar spårhund. Det har jag vetat sen hon var liten och fått bekräftat från både det ena och andra hållet under åren och så även under lägret. Hon är motiverad och koncentrerad, har en fin stil och är otroligt målmedveten och vansinnigt envis. Får hon problem så kan hon lätt fortsätta jobba i tio minuter på samma ställe och säkert mycket längre än så. Apporterna är numera ett mindre problem än vad de varit och även om det inte alls är hundraprocentigt och jag fortfarande vill ha mer intensitet i hittandet och markerandet/apporterandet av dem så är det fullständigt ok idag. Vanliga pinnar och skogspinnar plockar hon fint, men skinnlapparna instruktören hade tyckte hon var värdelösa. Vi ska alltså träna mer på lite udda föremål. Slutpinnar älskar hon av nån anledning och blir hellycklig när hon hittar! Kanske för att jag blir hellycklig när hon ger mig dem? 
Jag har fått påminnt om att vara noga med starterna och omstarterna efter apporterna. Det vet jag egentligen att jag måste vara, men glömmer fort och slarvar… Jag har fått veta att min gummilina är värdelös, men håller inte alls med och vägrar byta. Jag har hellre en lina som fastnar (har fortfarande bara hänt en endaste gång!) än sönderslitna händer eller vantar. Mina hundar störs ändå inte av ett eventuellt bryt för linupptrassling.
Jag har fått lära mig att spetsvinklar inte alls är nåt att vara rädd för utan både kul och lärorika för hundarna. Dizzy tar dem dessutom som en smäck!
Jag har fått påminnt om vikten att läsa terrängen och vinden och därmed även på ett korrekt vis kunna läsa hunden. Även detta är nåt jag vetat sen innan, men “glömt” på vägen…
Jag har fått lära mig vikten av att inte störa hunden med att gå för nära eller bromsa en massa i onödan. Att jag får älga på lite fortare i skogen är ju ett billigt pris för att inte störa hundens arbete så klart!
Jag har insett att IPO förstört en massa för iaf mig, men säkerligen många fler. Sorry IPO-folk!!! För det finns ingen anledning till att hunden ska gå med näsan i våra fotspår när spåret egentligen numera ligger tre meter i sidled. Att hunden inte får slå eller gå med hög näsa i motvind eller vindvirvlar eller att den inte får ringa i vinklarna är ungefär lika dumt. Iaf i mina ögon. Med denna insikten blev dessutom mina egna hundar ännu bättre genast! För de går inte alls IPO-likt i spåren och nu är jag snarare glad för det än frustrerad för att det inte är så “prydligt”! 
Annat man lär sig på läger är att se andras synvinklar, att inse att vissa saker andra säger är bra medans samma person kan säga saker man inte alls håller med om och det är lika bra det också! Man lär sig massor och åter massor av att se andra ekipage i arbete och man lär sig mycket av att bara leva tätt ett par dagar!
Jag är inte heller en stark anhängare av att “lära hundar rätt” spårbeteende, vilket jag anser att IPO-sättet att spåra är ett försök att göra. Avkollande av vinklar t ex gillar jag att se hundar göra, för det är i mina ögon ett sätt att se att hunden faktiskt arbetar i spåret och inte bara flänger igenom det.