Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaEfter ett, troligen välbehövligt, träningsuppehåll på fyra dagar var den lille terriern igår, milt uttryckt, överladdad. Han betraktade sig som oerhört understimulerad och “gick loss” ordentligt i början. Vi höll oss igår på hemmaplan och tur var kanske det?
Hade bestämt mig för att fokusera på rutan och fjärren, och jag höll mig till min plan. Satte upp två rutor utan att han tittade på. Vår pt har förklarat vikten av att ha förberedande signaler inför momenten, för att underlätta för hunden. Detta är inte en av mina bättre grenar, men just på rutan har jag faktiskt lyckats komma ihåg, och använda, detta. Det förberedande kommandot är ett viskande “var är den?”. Detta har han kopplat så bra att han faktiskt (ibland) störtar iväg till rutan redan när jag säger det?! Nu gäller det alltså att få honom att ta det för vad det är, alltså förberedelse, och sedan invänta det riktiga kommandot. Eftersom han är en “kan-själv-hund” kan det bli ett tillräckligt stort äventyr… 
I övrigt kändes momentet rätt bra, som om han började fatta, men men… det har jag ju tyckt förr och dagen efter har allt varit som bortblåst. Nu ska det tilläggas att vår ruta bara är ca 2×2 meter och då verkar konerna bli mer tydliga för den lille. När det blir 3×3 meter blir det luddigare… Men vi kämpar på!
Fjärren (ligg-sitt) gick rätt hyfsat, skiftena mellan positionerna är fina så länge jag håller mig på klass II-avstånd, dvs fem meter. Han lyckades ta sig upp i sittande även när han lagt hakan i backen, men då kom sitt-kommandona ganska snabbt, dvs innan han “fastnat”.
I samband med det momentet upptäckte jag dock att han helt plötsligt tappat förståelsen för ordet “sitt” från stående, om han befann sig på avstånd. Det han gjorde, glatt och villigt, var att – backa! Då vände jag bara ryggen till och började sedan om. Efter en liten stund började minnena krypa upp till ytan, öronen att öppna sig, och han klarade att sätta sig också under dessa omständigheter. Mer träning av ordförståelse och sortering alltså!
När det gäller fjärren har jag lagt in en “förberedande signal”: Först backar vi in i position (gör att hunden “tänker bakåt” = behåller position) plus att jag “rättar till ärmarna” lite grand när jag ställt mig i position framför.
På samma sätt har jag en signal för krypet: När han är lagd stryker jag håret på min vänstra sida och sätter det bakom örat.
Ingen domare i världen kan väl neka mig att rätta till vare sig kläder eller hår, eller hur?
Fjärrtipset var bra, ska försöka komma ihåg det.
Och nej, förhoppningsvis måste du få lov att hålla ordning på kläder och hår.
Jag behöver också se över mina rutiner inför moment, men de du gör hade jag aldrig kunnat hålla reda på… Rätta till kläder och hår gör jag alldeles på tok för automatiskt för att inte göra det vid fel tillfälle också.
De rutiner jag har är att jag lutar mig en aning framåt med hela kroppen när det är ett moment där hunden ska skickas, dvs t ex apport, ruta, hopp. Det är för mina hundar signalen att de ska titta framåt och inte på mig. Fast på Dizzy lutar jag mig bakåt när jag kastar apporten för att hon inte ska tjuva…
Att backa in i position inför fjärren är ju skitbra! Det ska jag försöka komma ihåg…