Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaIgår tog jag med mig båda hundarna och åkte till Elfsborgs BK. Iza fick ett skojpass i slutet (läs mer här), och det gjorde henne lycklig. För Karlsson var upplägget lite mer strukturerat (hoppas jag) och fokus låg även igår på rutan – medelst hjärntvätt.
Vi körde rutan från kort avstånd, från långt avstånd, från “sidan”, från kors och från tvärs. Oftast gick det riktigt bra, men det känns fortfarande som om det är mer tur än skicklighet när det lyckas. Stabiliteten i momentet är en bra bit bort. Det som oftast blir fel nu är att han självmant stannar för tidigt men samtidigt verkar han till viss del förstå kommandot “rutan”. När de tidiga stoppen kom lyckades jag vid några tillfällen få honom att fortsätta in mellan konerna genom att upprepa kommandot och det kändes bra. Problemet med att han söker sig till en av konerna har inte visat sig på ett tag. Nu är det mer mot mitten som gäller.
Belöningarna varierade jag också ganska bra. Ibland blev det godis kastat till rutan (om jag hade den kraftiga vinden i ryggen), leksak kastad över huvudet bortom rutan och lek i rutan. Jag har ju en tendens att bli ganska statisk i mina belöningar så det kändes bra att jag lyckades variera. Det kanske finns hopp för både matte och hund?
När det gällde fjärren var det lite struligt. Han lyssnar inte riktigt utan ibland gör han det han tycker passar bäst just då. 
Mer ordförståelseträning behövs alltså. Dock funkade “sitt” på avstånd bättre igår, men då blev backandet sämre. Det var det där med gungorna och karusellerna…
Lite inkallning med stå, på relativt kort avstånd och med leksak bakom hann vi också med.
Något jag måste tänka på är dock att generellt köra kortare pass så att han inte blir trött. Och vattna ofta även om det inte är jättevarmt. Jag har en tendens att hålla på alldeles för länge. Fy på mig!
Ikväll står det sjuhäradsträning på programmet. Då kör vi 2:an igen och ser om något har förbättrats sedan förra veckan.
Ju hetare hund, desto kortare pass. Aja baja, Lotta - det borde du veta vid det här laget!
Och klart det finns hopp; han är ju “världens bästa Karlsson” och BEVISLIGEN Sveriges bästa bruksborder.
Jag har alltid tänkt ju lugnare hund, desto kortare pass och kört länge, länge med superheta Dizzy. Har jag fullständigt missat nåt essentiellt nu???
Jag har nog levt efter din linje Sandra, åtminstone med Iza. Hon kan (kunde) hålla på hur länge som helst men uppenbarligen funkar det inte riktigt så med K även om han, åtminstone bitvis, kan betraktas som “het”.
Olika individer som med allt annat m a o… Dizzy blir snarare bättre efter att man hållt på en stund och verkar dessutom tycka att det är riktigt kul att traggla samma moment 45 gånger på raken. Fast så är hon ju lite puckad arbetsnarkoman också…