Lottas träningsblogg

Ett fall framåt?

Igår var det alltså träning/bedömning inför Sjuhäradsmästerskapet igen. Jag hade bestämt att vi skulle köra 2:an igen för att se om vi kunde göra lite bättre ifrån oss än förra veckan.

Det kunde vi!

Började värma upp med en ruta på “parkeringen” nedanför stugan. I första försöket var han ganska frågande men på andra skicket gick det bra. Sen gick vi upp på plan, körde rutan några gånger (inne på agilitybanan för det var enda platsen som fanns) och förutom att han, med mycket förvånad min, tog omvägen över ett agilityhinder en gång så gick det ganska bra. Jag körde dessutom en (men bara en) fjärrdirigering och lite ff samt lekte en hel del. Därefter stoppade jag in honom i bilen igen och gick upp och tittade på de andra en stund.

När det började dra ihop sig hämtade jag honom och värmde lite försiktigt, mest med koncentrations- och kontaktövningar och se på f*n, sen gick det riktigt bra!

Fria följet renderade i 8,5 poäng! Han släppte lite i helomvändningen, vilket fick mig att kläcka ett extra kommando, men annars var det nog inte så mycket att klaga på. :) Man kan undra när jag ska lära mig (och komma ihåg) att vända åt vänster i helomvändningarna? De blir mycket prydligare då eftersom han inte har en chans att sväva iväg. Däremot ökar risken för trampskador, men det borde vi väl kunna undvika?

Läggande under marsch var bra men något långsamt, 9:a tror jag?

Inkallning med ställande var något sämre än förra veckan men gav ändå en 6:a om jag minns rätt.

Så var det då dags för rutan… Och undrens tid är tydligen inte förbi! Han sprang rakt fram, stannade för tidigt men med hjälp av ett “framåt - rutan” fick jag in honom! En 6:a blev det nog på det också.

På apporteringen gav han ifrån sig ett litet startgnäll (skall) och tuggade lite men i övrigt var den ganska bra när jag i andra försöket fick iväg apporten ut på tillräckligt avstånd. Det finns nog ingen uslare kastare än jag i hundbranschen, oavsett om det gäller träapport, metall eller bollar… *suck*

Hoppet var nog en 10:a och sen var det dags för fjärren.

Snyggt och prydligt; ligg - sitt - ligg … vid andra sittet tyckte han att det fick vara  nog, trots att hakan inte låg i backen. Där övergick jag till träning genom att gå fram närmare och sätta honom upp. Förutom det hjärnsläppet funkade det bra även om det naturligtvis inte blev någon poäng. Det känns dock som om min taktik, snabbt sitt efter ligg, har förbättrat det hela även om det nu sket sig ändå i sista sekunden.

På det stora hela är jag dock mycket nöjd. Känslan var tillbaks och han var med mig, förutom när han försökte adoptera tävlingsledaren när hon bar iväg med apporten. :)

Vi lyckades fokusera och koncentrera oss och uppvärmningen kändes “lagom”.

Idag och i morgon kommer det i stort sett bli vila från träning. Däremot ska han förtrimmas ikväll och trimmas på riktigt i morgon kväll. I helgen ska jag försöka få till ett par tidiga träningspass. Han ÄR ju en morgontrött jycke som generellt sett funkar bättre på kvällstid. Lydnadstävlingar finns ju att tillgå på kvällarna under sommarhalvåret. Brukstävlingar på kvällstid är det däremot betydligt sämre med så jag får skärpa till mig på det området och träna även tidigt.

Möjligen relaterat:

Spara/dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

14 kommentarer till “Ett fall framåt?”

  1. Underbart att det börjar gå så bra nu!!! Att hitta en rutin innan tävling som passar både förare och hund är nog a och o.

    I rutan, är du inte rädd att han blir beroende av ett andra skick när han stannar för tidigt? Så det blir en stående rutin att alltid stanna innan och sen gå in i rutan på ditt andra kommando? Eller blir det bara så ibland?
    Jag är så rädd att mina ska lära sig den typen av “dummönster” att jag nog hade tagit tillbaka och skickat om helt istället… Eller tänker jag dumt nu?

  2. Jo, visst är jag rädd för det. Och normalt sett gör jag inte så men eftersom jag ville se om vi kunde få betyg på momentet så körde jag så igår. Över huvud taget har jag märkt att jag ofta tillåter ett andra försök, t ex i krypet, så där måste jag bättra mig.

    • Ok. Jag kom på mig själv med att ge Sillen såna andra chanser och hjälper och hon lär sig jättefort mönstren. Med Dizzy har jag alltid varit mycket “hårdare” och kräver mer, men så har hon ju inte lindat matte runt sporren alls på samma sätt som storasyster heller… ;-)

  3. Snyggt!

  4. Härligt, Lotta! Även Karlssons “migrän” verkar ge med sig. ;)

    Rutan ÄR ett apmoment! Och det är lätt, som Sandra säger, att det blir ett mönster.

    Jag ser alltid till att göra tre skick. Oavsett hur nummer 1 eller 2 har gått. Du vet, en gång är ingen gång, två gånger en gong-gong och tre gånger en vana. ;)

    De gånger han strular och stannar på första får han inget dubbelkommando, utan får snällt tänka ut själv vad det är han ska göra. Och blir det inte åtminstone lite rätt ändå, utan fortsätter att vara “virrigt, så avslutar vi ruta-träningen utan vare sig belöning eller korrigering och går därifrån. Ett förtydligande, med anledning av ovanstående “3-regel”: Ett sådant uselt försök ser jag inte som “en gång”, utan som “ingen gång what so ever”. ;)

    Tidigare gjorde jag som du, och hjälpte honom med ett extrakommando. Jag hade en hund som typ alltid stannade en bit ifrån och VÄNTADE på dk:t. :o Jag kan - av välkända skäl - inte garantera att Bucks gör rätt på tävling, men nog ter det sig som om polletten trillade ner först när jag bestämde mig för att sluta hjälpa honom.

    Och jag håller med dig när det gäller att träna tidigt på dagen. Det BORDE jag göra - OFTA. Särskilt som jag har en låååååång startsträcka på morgonen i vanliga fall. Så att åka hemifrån vid 6-7 och ha lydnad direkt på morgonen (sök blir det ibland på morgnar) torde komma som en total chock för en prickig hund i min närhet. ;)

    • Jag “gör” inte så, med extrakommando i vanliga fall, men som jag skrev var det bedömning igår och jag ville i rent experimentsyfte kolla om vi kunde få poäng på det, så det var därför.

  5. Vända åt vänster…? Det har jag över huvud taget aldrig reflekterat över att man kan göra ens. Om man inte gör den gamla bakom-ryggen-vändningen förstås. Frågan är om inte jag skulle försöka mig på det också, Monster är bättre på vänstersvängar än högerdito. Tränger mindre till vänster än han släpper till höger liksom.

    Skönt att känslan är tillbaka igen nu! Jag försöker ta med mig mycket av det du skriver som jag tycker passar in på mig också, det där med att leka mer, belöna mer varierat osv. Jag är nog rätt tråkig…

    • Visst kan du göra helomvändningar åt vänster, det är ju liksom bara “helt om”, hur står inte i reglerna. Och tråkiga är vi nog allihop ibland, eller rätt ofta. ;-)

    • Se bara till att det blir en heltomvändning och inte en vänsterkurva om du bestämmer dig för det. Fanny Gott har tokläckra vänsterheltom med Missy, jag ser dem som ett föredöme!
      Själv tränar jag med mycket vänsterheltom, men på tävling kör jag ofelbart bara med högerheltom för där är risken mindre (med mina hundar alltså) att det blir totalt kaos. Fast med Dizzy funderar jag faktiskt lite på om kanske “schäfersnurren” inte vore så dum. Den är ju fasligt snygg när den utförs fint och den borde passa henne… Caddy var ju en pingla på den.

      • Alltså, kära vänner, nu får ni snart göra en lista till mig som förklarar alla konstiga uttryck och förkortningar… Vad står ff (har gissat på framförgående)? Schäfersnurr? Heltomvändning - vänder man på klacken o hunden liksom backar in i position?

        Minns ni era bästa sätt att lära in rutan? Skulle vilja börja träna lite på den och har förstått att det finns ganska många metoder…

        • FF = fritt följ. LF = linförighet.

          Med schäfersnurren antar jag att Sandra menar vändingen som var den vanligaste förr, nu ser man den väldigt sällan: man går rakt fram och ska vända om och gå åt andra hållet (helt om marsch). Föraren vänder åt vänster, mot hunden, medan hunden svänger åt höger, runt föraren och kommer upp på vänstersidan bakifrån. Ser snyggt ut när det är bra, men lite krångligt att lära in. Framför allt är det trassligt i LF eftersom man måste skifta kopplet mellan händerna bakom ryggen…

          • Tack för förklaringarna! Allt det man gör vid en heltomvändning är alltså i följd…man stannar inte före vändningen då?

          • Nej. En “halvhalt” kan/bör man väl göra både i vändning och i svängar, så att hunden är beredd på att något ska hända. Men man får vara lite försiktig, blir det för tydligt räknas det som dubbelkommando (dk, där fick du ytterligare en förkortning) på tävling.

        • Lena har ju redan svarat på det mesta. :) Vad det gäller rutan har jag inga särskilda tips eftersom vi sliter för fullt med det momentet och fortfarande inte har hittat den ultimata metoden. Men gör ett eget inlägg med den frågan Anneli, så kanske du får några kloka svar.

Lämna en kommentar