Profil
Träningsblogg
RSSJag tänkte till lite för en gångs skull. Ställde mig frågan: Vad är problemet (jaja, vi har många problem, men vad är det primära?), och hur ska jag komma tillrätta med det?
Det mest primära problemet är okoncentrationen, att Monster ena sekunden kan gå i finaste fotposition med bästa tänkbara kontakt, för att i nästa sekund bara vara borta, det säger tjong i kopplet och han är visserligen fysiskt kvar där borta i änden, men hjärnan är förmodligen längre bort än så. Det är inte det att han tycker det är trist att träna, han verkar tycka att det är rätt kul (åtminstone så länge han får relevant lön), men det är ju så mycket annat som han också vill göra. Helst samtidigt.
Jag har tänkt rätt länge att jag skulle testa det där med extern belöning, men inte riktigt haft kläm på hur jag skulle lägga upp det. Men idag tog jag med kuligaste snörbollen ut. Vi började med att leka lite med den, lagom för att trigga igång honom på den, så la jag den vid kanten på vår lilla “appellplan”. Körde en liten stunds lf (med täta korvbelöningar), och så fick han varsågod, och så kampade vi en stund. Redan efter andra gången hade han fattat konceptet, och han höll ihop så fint och släppte mig inte en enda gång. Visserligen blev det bara jättekorta pass mellan externbelöningstillfällena, jag ville inte låta honom misslyckas och därmed gå miste om den så här i början (även belöningar behöver ju läras in ibland) men ändå. Jag är så nöjd med hur det fungerade, och hoppas att det inte bara var en slump.
Vi körde som sagt lf och jag testade helomvändning åt vänster för första gången. Jodå, det kan gå med en del nötning. Vi måste få flyt i rörelsen bara, går det för långsamt sätter han sig. Han håller kontakten hela tiden, men det gjorde han å andra sidan även i högervändningarna idag. Kanske är det smart att lära in bådadera, för att kunna ta till vänstervändningen om hunden inte känns helt “på” när det är tävling?
Läggande under gång gjorde vi också, och det går framåt. Jag saktar visserligen in lite, men hjälper inte till för övrigt, och fortsätter gå ett par steg. Efter det var det dags för externbelöningen igen, jag pekade på bollen (som Monster hela tiden hade koll på var den fanns) och sa varsågod. Den var bara några meter bort och tanken var ju att jag skulle galoppera efter i kopplet. Det var bara det att Månsen hade spanat in en helt annan belöning, i samma riktning fast typ 200 meter längre bort… Swosch sa det, och sååå hårt höll jag ju inte i kopplet. Jag såg bara en grå blixt ge sig iväg mot sin självvalda belöning: en grand danois.
Den utvalda belöningen var nog inte inne på samma linje som bulldozermonstret, utan gav till en grovt skall, varpå Monster elegant rundade både dansken och matten och kom sedan i samma hastighet tillbaka till mig. Lika lycklig fortfarande.
Jag bröt där och gick hem. Inte för att jag var särskilt arg (han kom ju tillbaka mycket snabbare och villigare än jag räknat med), utan för att markera att då fick det vara slut på det andra roliga. Och antingen uppfattade Monster att han gjort något otillåtet (mindre troligt) eller också ville han faktiskt gärna träna mer (lite mer troligt), för hela vägen hem gick han som en liten ängel vid min sida och tittade med (något jag gärna tolkar som) dyrkande blick upp på mig.
Man blir så härligt glad och full i skratt när man läser dina inlägg! Eftersom jag själv har en likadan bulldozer som du, så är det inte alls svårt att se framför sig hur Monster springer till sin potentiella kompis - och där står du…och står…
Tipset om extern belöning verkar jättebra. Få se om Winston tycker det också, för det ska vi prova. Jag (men inte Winston) är så trött på köttbullar, korv osv.
Igår började vi med läggande under gång och då, när Winston lagt sig skulle man ställa sig framför honom (ett par meter), sen gå tillbaka, sätta hunden o belöna. Hur tränar du och Monster det här momentet? Du skrev att du gick några steg - är det ungefär som vår metod?
Ja, ungefär, fast jag sätter honom inte upp innan jag belönar. Av samma anledning som du och Sandra resonerade angående platsliggningen. Det är ju inte uppsittandet jag vill belöna, det är liggandet. Och i början gick jag inte ifrån alls, utan belönade omedelbart när han la sig, för att få det så snabbt som möjligt. Och för att det då till att börja med var läggandet jag ville belöna. Skulle läggandet bli långsammare så får jag gå tillbaka och belöna just det ett tag igen.
Nu har jag börjat gå ett par steg efter att han lagt sig, men jag stegrar långsamt för att inte riskera att han reser sig eller blir tveksam att lägga sig alls, och vänder tillbaka på en gång än så länge.
Framför allt aktar jag mig noga för att hjälpa till med att “visa” med handen eller kroppen att han ska lägga sig. Jag vet av bitter erfarenhet att det är hemskt svårt att få bort såna hjälper sen.
Hmm, bra tips - då ska jag lägga av med handkommandot med en gång - känns bara som att han lägger sig lite snabbare med den hjälpen. Hur gör du för att få ett snabbt läggande?
Jag fortsätter att belöna läggandet direkt de flesta gångerna även när jag har ett klart moment för att just påpeka att det är det snabba ligget som är poängen och inte kvarliggandet eller uppsittandet. Felar det i de andra delarna så tränar jag dem för sig istället.
Ang handtecken så är det ju faktiskt helt ok att ha det istället för muntligt kommando bara man meddelar domaren om det innan på tävling. En smaksak helt enkelt. Silly lärde jag både ställande under gång och ställande på inkallning med kastade köttbullar (hela!) bakåt över huvudet på henne och den snabba kaströrelsen blev sen kommandot i de momenten. Det hade varit onödigt krångligt och svårt att byta till ett muntligt kommando då…
Snabba lägganden har jag tränat med klicker, dvs “shejpat” fram. Inga kommandon utan allt sker spontant från hunden och när den fattat att det är ligg jag vill ha så får man sen sålla bort de långsammaste och de med fel teknik för att få snabbare och snabbare lägganden med snygg teknik. För mig har detta funkat otroligt mycket snabbare, lättare och med bättre resultat än “kasta dig själv i backen metoder” som ofta lärs ut på kurser. Det blir alldeles för svårt att få bort de hjälperna sen och hunden har svårare att inse vad den egentligen ska göra…