Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaDet går framåt med hjälp av tipsen (tack för dem). Vi har bara kommit till själva gripandet av apporten och då håller jag ett finger under hakan på Winston. Oftast hinner jag inte säga loss, innan han liksom spottar ut apporten för att byta den mot godis. Det där med att vänta 20 sekunder innan belöning, verkar svårt i dagsläget. Men i ärlighetens namn måste jag erkänna att vi inte tränat så mycket på apporten, eller rättare sagt, på någonting. Förutom linförighet då, för det blir ju naturligt när vi går ut.
På vår kurs får jag stränga order om att skynda långsamt. Vi får inte gå mer än 4-6 steg lf, innan belöning. Winston får inte titta bort någon gång och det gör han inte heller, för då blir det inget godis. Högst 3 ggr sen ska han få leka/gosa/nosa (beroende på energinivån). Detta är så himla svårt för jag vill ju helst börja tävla igår! Den människan som sa att tålamod är en dygd var en klok en…
Sen har jag fått lära mig en mycket nyttig sak - sluta träna när det går som allra bäst! Tidigare har jag tyckt att det varit så roligt när det gått bra och fortsatt träna… Då börjar Winston undra varför jag aldrig blir nöjd; han blir osäker o presterar sämre - elementärt kan man tycka… Ibland undrar man varför vissa delar av hjärnan, som t.ex. logiskt tänkande, stängs av när jag tränar med Winston.
Igår på kursen började vi med läggande under gång och då, när Winston lagt sig skulle man ställa sig framför honom (ett par meter), sen gå tillbaka, sätta hunden o belöna. Det gick jättebra! Han är snabb i tanken min lille kille. Då slutade vi faktiskt när det gick som bäst. Jag hade lite svårt med träningsmotivationen, eftersom det blåste ca tjugo m/s, regnade småspik och var svinkallt. Och jag såg nog på killen att han inte gillade att lägga sig ner i det blöta gräset (ja, jag vet att man har lydnadstävlingar i regn men igår lyckades jag förtränga det)…
Härligt att det går framåt!
Det där med att träna i korta, korta pass är bra. Liksom detta att försöka tänja på hans uthållighet både med apporten och lf, genom bara få sekunder/steg.
Men jag har ett tips, för att ytterligare öka lusten och uthålligheten hos hunden, nämligen “ping-pong-träning”. Märkligt ord, men det handlar lite om att ta “två steg framåt och ett bakåt” för att underlätta för hunden. Låt säga att Winston klarar av att hålla apportbocken i 3 sekunder. Jättebra! Nästa gång räcker det med 1 sekund. Sedan ska han hålla den i 4 sekunder, därefter 2, följt av 5 och sedan 3. Förstår du principen? När han sedan kan hålla den i kanske 10 sekunder varvar du tiden ännu mer; 8 sekunder kan följas av 1, som följs av 7, som följs av 4 etc. Samma sak är det med lf och ff. Varva antalet steg när du belönar - ibland blir det för flera, ibland för ett (och glöm för all del inte att belöna även 0 steg med full kontakt!!!).
Resultatet av “ping-pong-träning” är att du få en hund som blir mer på alerten, eftersom den aldrig vet när belöningen ska komma. Fiffigt så det förslår, lätt att beskriva, men ack så svårt att genomföra ibland, särskilt om man som jag har förskräckligt bråttom med att bli “färdig” med momenten… Men tro mig, jag har fått betala dyrt för min brådska…
Lycka till!
Angetha är en mycket klok kvinna ska du veta Anneli!
Kunde inte beskrivit det bättre själv!
Enligt min erfarenhet så får man dessutom snabbare ett tävlingsbart resultat med bättre glöd och uthållighet hos hunden om man just går väldigt långsamt framåt i träningen och lägger en väldigt bra grund! Att hasta för fort ger nästan ofelbart en hund som tycker det är kul en stund men sen lägger av och som blir slarvig och långsam i sina utföranden. Reparationen av det läget är långt mycket svårare och mer tidskrävande än att lägga en bra grund från början.
Håller med! Även om jag har lite ont om tålamod så ska jag skaffa mig det… Förstår ju att grunderna är viktiga för fortsättningen och Winston har ju en tendens att tappa koncentrationen, så det blir bara pyttesteg framåt.
Wow, himla bra tips! Det blir ju så spontant nu, men sen när han kan hålla apporten ska jag verkligen använda pingpong-metoden. Även till andra moment. Winston är nog just den typen som tröttnar fort och det blir bra hjärngympa att försöka räkna ut om och när det blir en godis. Sen ska jag verkligen skynda långsamt, trots mitt eländiga tålamod. Så är vi två som lär oss något på träningarna…