Ja, jag borde väl skriva några mer analytiska saker om fredagens lydnads-2:a här också, tänkte jag. Inte minst för min egen del.
För den som inte noterat det så gick det ganska bra, särskilt för att vara vår första 2:a: 176,5 poäng och klassvinst.
Mot bakgrund av den totala katastrofen på lägretävlingen 1:a maj var ambitionen att Bucks skulle ligga kvar på platsen, hålla ihop mellan momenten och helst inte nolla något moment. Och det fixade han. Men självklart finns det saker att slipa en hel del på.
Platsen: Hakan var inte i backen mer än korta stunder. Den söta aussietiken bredvid var såååå intressant. Dessutom “rumpade han ner” en eller ett par gånger, vilket gav en halv poängs neddrag.
Att träna: Söta, skendräktiga tikar efterlyses som träningskamrater :). Samt att jag måste “hrm-a” (läs: verbalt korrigera) varenda rörelse han tenderar att göra på platsen. Dessvärre brukar rörelserna på platsen på träning vara i det närmaste obefintliga…
Fria följet: Han håller positionen och kontakten superbra. Men han går för långt fram. Det tror jag, dessvärre, beror på min kroppshydda; ska man kunna se tjocktanten i ögonen får man nog gå lite längre fram. :P Det där lär vi få leva med under x antal kilon, men var inget som domaren påpekade, så…
Däremot är han seg i sättandet och dessutom tenderar han att göra väl vida svängar vid helomvändningarna.
Att träna: Bara belöna snabba sättanden och göra det med lek! De vida svängarna vet jag vad de beror på: när vi började träna fotgåendet gjorde jag någon märklig “knyck” med benet i helomvändningar, som ledde till att Bucks tvingades ta ut svängen för att slippa bli - sparkad!
Ja, hur korkat som helst!! Men nu ska vi träna in helomvändning åt vänster istället. Vi har börjat och det funkar riktigt bra; i hans värld är det en “förlängd vänstersväng” och vänstersvängar har vi tränat MYCKET på.
Läggande och inkallning med ställande: Det första gav 8,5, det andra 8. Visserligen var jag superglad över att alls få poäng - det första nollade vi på lägretävlingen, det andra är aldrig testat i tävlingssituation - men gemensamt för de båda är seeeeeeghet.
Att träna: Bara belöna de snabba utförandena, och göra det med lek. För ställandet ska jag fortsätta med “retireringsbelöning”.
Rutan: Bucks nosade på kon nr 1 och då tog jag till ett dk för att han skulle fokusera på vad vi gjorde. Och det funkade. Men 2 poängs neddrag blev det sä klart direkt.
Att träna: Låna andras, helst nya bekantskapers, koner i så stor utsträckning som möjligt.
Apportering: Gripandet var liiiite slarvigt, men det var i vart fall inget “daskande” med framtassarna. Avslutet var dåligt, tyckte domaren. Först förstod jag inte vad han menade, men på bilder har jag sett att han sitter något långt bak.
Att träna: Fortsätta med gripandet och få bort ALLA tendenser till lek. Kasta kortare, men göra det många gånger istället. Träna ingångarna separat. De har varit urfina tidigare, så det ser jag inte som ett stort problem. Däremot är jag ytterst nöjd med att han verklien SATT när jag kastade; har varit lite si och så med den saken tidigare, han har mer suttit på bakhasorna än på rumpan…
Hoppet: Något segt sättande, men det KAN ha berott på att jag kommenderade “sitt”, vilket jag aldrig brukar göra (han sätter sig självmant).
Att träna: Lära mig att hålla truten och belöna snabba sättanden med boll.
Fjärren: Vi fick en 10:a, men jag var inte nöjd. Skiftena kunde varit betydligt snabbare, anser jag. Men han flyttade sig inte så mycket som en millimeter.
Att träna: Belöna skiften med lek i högre utsträckning. Men det får heller inte ske på bekostnad av position och uppenbarligen ser domare mer till position än till snabbhet…
Helhet: Vi fick en 10:a och det var absolut det betyg jag gladdes åt mest. Trots att Bucks kändes väldigt seg stundtals höll han ihop helt och fullt och hade full kontroll på mig, trots mycket störning runt omkring.
Att träna: Vi siktar på en 12:a!
Vad Bucks seghet den senaste tiden beror på vet jag inte riktigt. Han är inte precis en hund som jag behövt dra upp, utan precis det motsatta; hans signum har hela tiden varit “Mycket, fort och hela tiden” plus en massa “kan själv”. Jag har givetvis jobbat på att dämpa honom och få honom mer samlad. Har jag kanske gjort ett för “bra” arbete? :P Eller också är han inte riktigt bra, vilket jag misstänker. Jag vet att hans hals krånglar igen, men kan den verkligen störa honom så mycket? Värmekänslig är han också och det kan definitivt vara en huvudorsak till fadäsen på lägretävlingen.
Lydnads-2:an i fredags var en kvällstävling. Och när är det man tränar huvudsakligen? Jo, på kvällen!
Att träna: Upp tidigt på morgnarna och träna! Vi är ena riktiga sjusovare både jag och hundarna och det här med att vara aktiva what so ever tidigt på morgonen har vi definitivt ingen rutin på. Hm, det låter som om jag får skaffa mig “lite” andra rutiner - och ny figur…










Oh, det har jag missat, båda att ni tävlat och att det gick så himla bra! Stort grattis!
Det var väl en himla tur att du släppte den där tanken du hade på att aldrig mer tävla!
Det låter som att du har en väldigt god syn på vad som felar, varför och vad du ska göra åt det!!!
Söt, skendräktig tik finns här om du vill träna plats. Sillen är helt klart skendräktig och söt är hon ju alltid. Dessutom är hon ju en pärla att träna plats med, sköldpadda som hon är!
Känner igen mycket i dina analyser. Kunde inte ha skrivit det bättre själv.
Någon söt skendräktig tik kan jag inte tillhandahålla, bara en vresig kastrerad schäfertik. Men att hon är vresig är det å andra sidan bara Bucks som tycker. Fråga hans brorsa, som tycker att hon är helt OK.
Koner däremot har jag gott om, närmare bestämt 12 stycken, så det är bara att komma hit och träna. Du får låna dem hur mycket du vill.