Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaIgår kväll bar det iväg till klubben med Karlsson. Kvällens insikt var att; summan av momenten verkar vara konstant. Men vilka moment som ingår i summan – det varierar från dag till dag. Igår hade vi helt plötsligt hittat krypet, men tappat fjärren?
Kröp gjorde han så fint som aldrig det. Rakt, snabbt, glatt och han startade på första kommandot – varje gång! Nu krävde jag inga längre sträckor, men starten har ju varit ett av problemen som krävt extra kommandon, så det kändes jättebra.Ska nog inte överträna detta moment, för då blir det tråkigt. Nu har vi inte tränat kryp på över en vecka och då var det tydligen roligt igen.
Fjärren däremot hade vi definitivt tappat. Åtminstone sitt-faserna? Laddade honom med att kasta godis de gånger han faktiskt satte sig, och då blev han lite mer alert. Men hade det varit tävling så hade det varit en klockren nolla.
Inkallning med ställande fortsatte att kännas bra. Det går “framåt” (kanske fel ord i sammanhanget?) även om det går sakta. Måste bara skärpa mig och tänka till ordentligt vad jag belönar och inte nöja mig med några halvbra varianter. Ett tag har jag ju varit så glad att han över huvud taget stannat, även om det skett efter 10 meter, så att jag har belönat ändå. Men nu får det vara slut med det. Långsamt ställande = utebliven belöning.
Rutan gick inget vidare. Ställde upp en ruta mitt på plan. När jag skickade från vissa väderstreck återkom det gamla fenomenet, att söka sig till högra främre konen och sedan, innan jag hunnit blinka och ännu mindre kommendera “stå”, försvinna ut ur rutan igen. När jag skickade från andra väderstreck var det klockrent rakt in till mitten av rutan. Skumt. Där har jag en del att fundera på.
En apportering av träapport hann vi också med och det gjorde han så bra så att jag faktiskt nöjde mig med en gång. Han tuggar lite, lite på apporten när han väntar på att jag ska ta den. Har en plan för hur jag ska komma tillrätta med det, men om den planen fungerar återstår att se.
För övrigt så packade den här polaren ihop för gott igår, efter lång och trogen tjänst. 4,5 veckas tjänstgöring får väl anses som klart godkänt. Hans efterträdare står på kö, så jag känner mig faktiskt ganska lugn.
Du får kanske övertala honom att plocka ut momenten med hög koefficient på tävling?
Det där med att belöna sånt som bara kan räknas till skapliga försök känner jag igen… Jag har så nedrans svårt att höja kraven, känner mig faktiskt lite taskig när jag håller inne belöningen på det som jag bestämt ligger under kravnivån. Men det är ju inte lätt att komma framåt då.
Den övertalningskampanjen kan bli … intressant.
Funderade på det där med krypet… Winston har en tendens att vilja krypa på platsliggningen. Han gör det inte riktigt men viljan finns där. Kan det vara bra att lära in krypet så att han fattar att det är en “grej” för sig? Eller blir det bara rörigt för honom då?
…Glömde fråga i vilken klass krypet ingår?
Krypet ingår från och med lägre klass i brukset. Inte alls i lydnaden.
Jag tror inte att du får honom att ligga mer still på platsen för att du lär in krypet, snarare tvärt om. Se till att du har en stabil platsliggning först och främst. Men vi får väl se om någon annan tror något annat…
Jag är en stor vän av att använda signaler till hunden om vad som komma skall. Alltså, vi använder ALLTID omedvetet signaler i vårt kroppsspråk och då är det lika så gott att lägga till några medvetna också, tycker jag.
Det händer att hundar blandar ihop platsliggning med krypet i början, så se till att skaffa dig en “krypsignal” (givetvis förutom kommandot!) redan från början. I mitt fall är det en så enkel sak som att rätta till håret lite på vänster sida och sätta det bakom örat, medan jag när det är platsliggning får se till att INTE göra detsamma.
Jag fick kryp i Dizzys plats just för att jag började träna momentet kryp. Hon ansåg ju att det var nåt som belönades i andra sammanhang så varför inte i platsen?
Jag hade idag sett till att platsen var mycket, mycket mer stabil och säker INNAN jag började med krypet. Har man en hund som har lätt för kryp så bör man kanske inte belöna det förrän platsen sitter som berget. Krypet lär ju ändå inte vara svårt att få fram sen när man väl vill träna det. På en hund som har lättare för att ligga still än att krypa hade jag nog tänkt annorlunda dock.
Agnethas poäng med att ha tydliga signaler för hunden (både “ticks” som att lägga håret bakom örat och riktiga kommandon) är jättebra och viktigt för att hunden ska få en ärlig chans att göra rätt.
Lotta, angående rutan… Jag tror att du kan ha ditt problem i “vissa väderstreck”.
Jag har fått lära mig att aldrig, aldrig, ALDRIG använda samma ruta för att skicka min hund från olika håll, utan att istället har flera rutor. Just av det skälet att har man skickat en hund in i rutan från ett håll och sedan gör det från ett annat kan det “störa ut” hunden, som anser att rutan “skulle passeras till höger om just DEN konen”… typ…
Det kanske kan vara värt att pröva att ha fler rutor och bara skicka från ETT håll på varje. Och funkar inte det så har det ju i vart fall inte skadat.
Men… det inträffar även på första skicket! Har testat att ha flera rutor men när man inte har någon assistent som kan flytta runt dem (han låser ju också vid “platsen”) så blir inte det heller bra. Vill inte pilla för mycket med konerna när han tittat på för då blir det en signal som han aldrig får på tävling…
Att han gör det på första skicket kan ju vara ett “bevis” på att han inte har klart för sig hur man går in i en ruta, eftersom man kan gå in från olika sidor… typ. Men självklart kan “den gordiska knuten” sitta någon annanstans. Det var bara ett tips.
Och det jag menade var givetvis att ha flera rutor uppställda - på förhande och samtidigt! Skicka på var och en av dem tre ggr (men gör nåt annat mellan varje ruta!!!) och bestäm dig redan från start från vilken sida du ska skicka. Det kanske inte går vid första träningstillfället, men det är ju få inlärningsmodeller som är quickfix.
Jo Agnetha, jag har flera rutor uppställda på förhand. Problemet är bara att han gärna “låser” på en grästuva och att jag därför vill flytta rutorna även under pågående pass. Helst skulle jag bara vilja ha ett skick på varje ruta/plats men hitta den assistenten som står ut med att flytta rutor hela tiden…
Men han går alltid in från rätt håll, men liksom rundar främre högra konen och är sen ute lika fort. Idag ljusnade det dock något. 
Är det så oavsett om ni är hemma eller på klubben? Är det samma vädersträck jämt som krånglar? Är det bara hemma t ex kanske han lyckats lära sig att det är så man ska göra när man kommer till rutan åt just det hållet.
Jag har alltid kört på samma ruta många gånger med Sillen och bytt riktning hejvilt. Detta just för att hon ska springa rakt oavsett vad hon har för “riktning i kroppen” sen innan. På henne funkade det, men så är hon ju inte alls terrierlik heller…
Ja, fenomenet inträffar “överallt”. Och även hemma är jag noga med att variera platser och riktningar från gång till gång. Har nog i början av ruta-träningen lyckats förstärka (klicka) när han stått bredvid den främre högra konen, i pur lycka över att han faktiskt tagit sig så långt, och in i rutan – och se DET fastnade i den lilla terrierhjärnan!
Och jag är nog också av den uppfattningen att det SKA gå att skicka från alla håll på samma ruta.
En terrierhjärna är envis som sagt…
Jag har inget bra tips, men håller tummarna för att du hittar på en fiffig lösning! 
Tack, det lär vi behöva.