Profil
Träningsblogg
RSSIngen vettig träning på några dagar, men igår skulle det i alla fall bli lite skotträning för Monster. Jag skulle ändå till klubben och fixa med PM och deltagarlistor till nästa lydnadstävling, och eftersom det skjuts på tisdagar passade det bra att han fick följa med. Han fick sitta i bilen medan K och jag var inne i klubbstugan och skötte pappersarbete, det skulle vi hinna innan. Men så kom P och hämtade pistolen, och jag fick lite bråttom att springa ut och plocka ut Månsen.
Han är ljudkänslig i den bemärkelsen att han gärna hoppar till för oväntade och ovana ljud, ingen rädsla men ganska stora reaktioner. Därtill knappt skottränad alls, så det är verkligen något vi behöver. Planen var att leka oss igenom första skotten, sedan skulle jag (om det kändes som att det skulle funka) försöka hålla kontakt med riklig belöning för att ge Monsterhjärnan något att koncentrera sig på.
För att snabbt “få igång” honom efter att ha suttit rätt länge i bilen, halade jag upp snörbollen ur fickan direkt, och jag borde kanske ha tänkt på att monsterhundar knappast behöver “sättas igång”, för samtidigt som jag lite snabbt försökte förflytta oss från parkeringen in på planen hade jag plötsligt en glatt kampande hund precis framför fötterna. Under ett tiotal springsteg i lätt framåtlutad ställning trodde jag att jag skulle kunna räta upp mig och återfå balansen, men då tvärnitade Monster och vurpan var ett faktum. Rakt över Monster föll jag, och för att inte platta till honom alltför mycket tog jag emot med händer och knän. I gruset. Det gjorde jäääkligt ont. Monster gled oberörd ut i min armhåla, fortfarande med bollen i ett fast grepp, och tyckte antagligen att leken var ovanligt skojig.
Jag fick bita ihop direkt och förtränga att ena knät gjorde så ont att det bara ville vika sig, att högra handflatan blödde och var full med grus, och stappla in på gräset och återuppta leken där. Själva skotträningen gick ungefär som förväntat, fast del två, kontaktövning under skott, fungerade bättre än lek under skott, det hade jag inte riktigt trott. Kanske beroende på att jag inte lekte så bra längre… Eller också på att korv är bättre förledare än boll. Jag vet inte. Han reagerade på de första skotten med att sluta leka och titta sig omkring, svansen sjönk en aning men kom upp igen. När jag efter andra skottet stoppade handen i godisfickan för att få honom att vända sig till mig var han genast med på mitt baklängesgående-med-kontakt, fick korv mest hela tiden och verkade inte bry sig om de sista skotten alls. Så det känns inte som ett problem, bara träningsbrist. Precis som jag trodde. Och det känns inte ens som om det kommer att kräva lika mycket träning som jag trodde innan. Även om det förstås inte skadar.
Dagens stora lärdom var: lek inte med hunden på grus. Åtminstone inte med en laddad monsterhund.
Aj aj… hoppas dina idrottsskador är bättre idag. Och skönt att det trots cirkusen gick bra med själva skotträningen.
Fortsätter garva… Kan se framför mig hur du halvsnurrigt får ut hund och boll ur bilen och sen blir allt till ett enda virrvarr tills du ligger på marken! Men skam den som ger sig och det gick ju bra ju! Duktig mamma och duktig Måns!
Hahaha, han gör då banne mig skäl för sitt namn, den hunden!!!
:D 
Man ska ju inte skratta åt andras elände, men eftersom jag har ett likadant monster, så bjuder du nog på det…:o)
Jag fick en centimeter längre (kändes det som i alla fall) lillfinger idag pga. att retrieverkopplet snodde sig runt fingret, när Winston fick akut längtan efter tiken bredvid. Så nog är de bröder alltid…