HundarHundar.se - Fördelar och nackdelar med att träna en slyngel…

Våra småbrudar är verkligen i en knepig period i livet nu. De är 10,5 månad gamla och närmar sig enligt mina beräkningar sitt första löp med allt vad det innebär. Deras små hjärnceller är allt annat än pålitliga och ena passet funkar superbt och fokuset är totalt och underbart. Andra passet undrar man om det är nån hemma överhuvudtaget… Ovanpå detta så ska det testas regler och lagar ständigt. Det som funkat felfritt i flera månader är helt plötsligt som bortblåst och man står plötsligt där med hakan i brösthöjd och undrar varför i helvete hunden pinkar på golvet framför ögonen på dig fast du knappt hunnit ta av dig skorna efter senaste promenaden eller varför hunden springer fram mot andra hundar, vilt skällandes med raggen rest i nån slags “kolla-vad-tuff-jag-är-demonstration” som vare sig jag eller mötande hund går på men som mötande hundägare blir lagomt skärrad av. Gaaah.

Igår var en sån där dag när Mellan testade hur mycket tålamod hennes matte hade. Ganska mycket visade det sig för det tog ända tills sent på kvällen innan det rann över på min bägare och hon fick veta exakt hur billig hon var just då. Jag vet ju varför hon är jobbig just nu och jag vet att det går över om jag bara är tålmodig och konsekvent, men när hon mitt under pågående träningspass fick för sig att husse och Svansa var mycket roligare att vara med och stack dit och sen blåvägrade att komma när jag ropade så fick jag nog. Iaf efter att hon jagat runt Svansa runt hela skolgården ett par varv fast Svansa tydligt försökte lyssna på sin husses rop och komma tillbaka (inte lätt med en svart syster som sitter fast i ena kinden och drar åt andra hållet…). Arg matte gav den Svarta en time-out och lade henne där jag hann ifatt henne och där fick hon ligga medans jag lekte lite med Svansa som tog åt sig av mina svordomar fast hon var oskyldig. Ett par påminnelser att hon skulle ligga, men hon stannade iaf kvar där jag lagt henne. Sen hade jag en helt ny hund! En glad och samarbetsvillig hund som dessutom återfått sin förmåga att koncentrera sig och titta rakt på mig istället för med drömmande flackande blick som tidigare i passet. Ibland blir konflikterna bra liksom…

Tilläggas bör väl kanske att jag aldrig någonsin tar tag i min hund eller korrigerar på annat vis än ett glatt “nej, nu blev det fel” och utesluten belöning i själva träningen. Appellplanslydnad är cirkuskonster och nåt vi gör tillsammans och som vi ska tycka är roligt och inget annat. Ren vardagslydnad är dock nåt helt annat i min värld och där finns det krav på att göra som jag säger och gör man inte det så blir det en eller annan konsekvens och utan att vara elak eller taskig mot mina hundar så får de veta vad jag tycker. Ofta med en eller annan väl vald svordom eller fula orala hot som får förbipasserande att hålla för öronen på sina barn.

Ff, inkallning, apport, tandvisning och plats är det som står på agendan ännu. Och så länge hon har rätt attityd så är hon en ängel att jobba med! Då kan hon hålla fokus och vara superkoncentrerad jättelånga stunder i taget och hon vill, vill, vill!
Fria följet blir bättre och bättre. Vår svaghet är verkligen ingångar och vänstersvängar. Eller sättandena i dessa kanske jag ska säga. Rumpan trillar väldigt lätt ut åt vänster om jag inte hjälper till lite… Det kommer krävas massor av traggel för att få detta riktigt bra. I rörelse är hon fullständigt underbar! Hon har en naturlig position som är helt otrolig och hon går i fin form med hela kroppen och håller ögonen klistrade på mig precis hela tiden! Lovely! Jag har en känsla av att hon lätt kommer hålla ihop ett helt elitprogram utan att tröttna och tappa fokus i framtiden utan större träning!
Inkallningen är fin. Där är ingångarna problemet som sagt. Hon har tendenser till “aussiehopp” som jag redan nu försöker motarbeta och rumpan trillar lätt, lätt ut åt vänster när hon sätter sig trots att kroppen är helt rak innan.
Apporten är sådär helt klart. Igår ville hon först ta den innan kommando och sen inte ta den alls på kommando… Sen tuggade hon. Fast å andra sidan tränade vi detta moment innan vår konflikt och hon var allt annat än koncentrerad på det vi gjorde…
Tandvisningen började vi så smått med igår. Självklart har det kikats på tänder och så i tid och otid sen de var pyttebebisar så själva “ingreppet” är ju bekant, men nu tränas det på att sitta still och lära sig att kommandot “visa” betyder att nån ska gräva i munnen på dem. Eftersom Mellan inte är den mest översociala jycken när det kommer till främmande människor så ska hon veta vad momentet går ut på innan det sker med främmande människor är min tanke. Hon ska aldrig behöva bli överrumplad och därmed aldrig heller osäker.
Platsen känns sååå bra med Stella! Efter alla helvetets kval med Dizzys plats så är det en välsignelse!!! Överhuvudtaget så har hon lätt för stadga och att vara still där jag placerat henne trots hennes annars så vilda temperament och allt spring i benen.

Nu börjar jag bli fasligt sugen på att komma ut på tävling med min Svarta pärla! Dizzy har fortfarande långt kvar med platsen innan hon är tävlingsbar och idag började hon löpa vilket innebär att hon kommer vara pipig och övertaggad ett bra tag framåt pga skendräktighet och då låter vi av förklarliga själ lydnaden vara helt. Lite pinsamt känns det nästan att Mella med stor sannolikhet kommer klara åtminstone Lk1 men kanske även appellen innan sin tre år äldre syster gör det…