Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaNär jag kom hem idag hann jag inte ens få av mig jobbarkläderna innan jag kommenderade ut motsträvig husse för att agera rutflyttare. Ruta på 1×1 meter som flyttades en meter i sidled efter varje lyckat avslut. Jag tror jag överdriver om jag säger att det blev 50% rätt…? En stund fick han för sig att det var ut och runda främre vänstra konen och sen söka sig in i rutan som var rätt?! Detta hittade han på alldeles själv utan att jag lyckats förstärka det. Fokus låg på att få honom att gå rakt fram och in mellan “rätt” koner… Jag begriper inte att det ska vara så jäkla svårt?! Han har ju kunnat lära sig en hel del annat. Ett intressant faktum är också att om jag ställer mig på sex meters avstånd från rutan så blir det rätt nio gånger av tio, men om jag ökar till tio meter så hinner det hända mycket i de små träsktrollshjärncellerna på de fyra metrarna. Det är fascinerande att han faktiskt kan hinna räkna ut så många alternativa, och krångligare, sätt att utföra momentet?
OK, man skulle ju kunna köra jättemycket på kort avstånd då, tills det fastnar, tycker säkert någon. Men han verkar ha en viss förkärlek för att räkna galoppsprång (nåja) och då är jag rädd att jag inte får ut honom längre än så, oavsett var konerna står…
Inkallning med ställande hann vi också med och där känns det också som om vi kört fast ganska rejält. Funkar bra på kort avstånd för då hinner han inte få upp så mycket fart, men så fort det blir lite längre, och då menar jag 20-25 meter (inte 50 som i högre klass), så tar det en väldig tid innan han stannar. Där känns det som om han hakat upp sig på hur långt framför mig han är – inte vad jag säger.
I morgon planerar jag spår till K, ev. ett uppletande, och så intensivträning av första sträckan, till gruppen, i framåtsändandet. Har anmält mig till träningskvällar/kurs, några gånger under sommaren, på Kinds BK och där är det F-R-A-M-Å-T-S-Ä-N-D-A-N-D-E som står på agendan för vår del. Där kommer jag ju ha möjlighet att ha en livs levande grupp också. 
Om allt går som det ska, dvs det är tomt på agilityplan, ska Iza få sig ett agilitypass. Vi har inte kört sedan någon gång i höstas så det kan ju bli – eh – spännande. 
En kompis till mig tröttnade efter diverse felbeteenden i rutan på både sin hund och alla de metoder hon provat på och tog helt sonika hunden i koppel, satte upp den framför rutan på tävlingsavstånd, kommenderade och sprang sen med hunden i koppel exakt den väg hon ville att den skulle ta och stannade den där hon ville att den skulle stanna och belönade med favvoleksaken. Detta upprepade hon sen säkert tjugofem gånger varje dag i några veckor tills det satt så stenhårt i hunden att hon kunde ha den lös och själv sakta in längre och längre ifrån rutan tills hon tillslut kunde stå kvar och kommendera. Inte på nåt vis ett idealt inlärningssätt och man blir garanterat både trött och svettig på kuppen men för hennes hund funkade det och hon fick sen tior på tävling.
Låter som när jag lärde in budföring på Bucks. Jag fick honom inte att fatta vad det handlade om. Visst sprang han om mottagaren ropade, under förutsättning att jag gav ett frikommando. Men att bara springa iväg från matte så där “helt planlöst”… “näe”, verkade han tänka. Så jag tog husse och prickig hund med mig till vår “appellplan” härintill, satte hund, ställde husse, kommenderade “marsch” och sprang till hussen, satte mig fot “på huk” fick “godis” och sprang sedan tillbaka till Bucks på hussens “marsch” och ställde mig i fotposition - och belönade mig massor.
:D
Sedan dess har Bucks inte haft några problem med att begripa vad budföring går ut på.
Men, som sagt, denna “metod” ska nog användas i undantagsfall - och helst inte inför publik.
Puh… hoppas jag slipper ta till den metoden, men i värsta fall så… Tack för tipset i alla fall.
Jag håller fast vid att belöningshållare på punkten är det bästa (som jag skrev i din “vanliga” blogg). Bucks kan också vara väldigt “enkelriktad” när det gäller “dragare” och hjälper, men med rutan HAR det verkligen betytt att han fattat hela grejen. I början var det givetvis enbart belöningshållaren som drog, men efterhand så har han “upptäckt” även konerna och kopplat ihop det hela, precis som tänkt. Och så blev han en väldigt “rutig” hund, med STORT drag till den tidigare angivna punkten.
Hm, kanske ska lägga in ett “peppar, peppar” ändå… 
Just det, glömde ju skriva i din “vanliga” blogg en sak ang inkallning med ställande:
Jag bytte kommando, från släta inkallningens “hit” till “kom”. “Hit” betyder “full fräs”, “kom” betyder “ta det lite lugnare”. Det har han köpt helhjärtat! Och inte har det blivit sakta för det, utan hyfsat lagom. Det stora problemet i det momentet är - jag. Min avståndsbedömning på appellplanen är groteskt dålig, särskilt när det gäller att pricka in så att prickig hund får kommando i rätt millisekund innan konen. Och det problemet har jag inte lyckats hitta någon vettig lösning på ännu, dessvärre.
Olika kommandon för slät inkallning och med ställande har jag, naturligtvis. Och han tar det lugnare med “å kom”-kommandot, men ändå blir ställandena långa.
Testar en grej, i jakten på min avatar…