Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaIdag blir det uppdatering (modifierat fr bloggen) om hur det går med lydnadsträningen. Det går väldigt långsamt framåt, men det har jag ju förstått nu att det är bra. Grunderna ska verkligen in på djupet så att hunden förstår vad den ska göra, och hur.
I alla fall så går det ju framåt med lydnadsträningen. På träningen igår skulle hundarna vara utan koppel. Jag var jättenöjd med Winstons uppförande. Trodde att han skulle sticka iväg direkt, eller “mitt i allt” till en löptik, men det gjorde han INTE. Faktiskt så höll han sig till mig hela tiden. Kanske för att jag var roligare, som kastade boll och busade med honom. Tidigare har jag varit rädd för att Winston ska bli för uppstressad av sådan lek, men nu går det bra. Han har faktiskt lugnat ner sig.
Nu går det hyfsat bra med fotgåendet, både med o utan koppel. Instruktören vill att Winston ska titta på mig hela tiden, men det gör han inte. Undrar om det finns tips för det? Han tittar hela tiden om jag har en godis i munnen, men så kan man väl inte gå på en tävling…?
Läggande under gång började vi med igår. Det fixade Winston jättebra. Nu gäller det att få honom att förstå att det ska gå snabbt också - alla tips mottages tacksamt!
Platsliggningen går riktigt bra om Winston inte är uttråkad, för då reser han sig, lugnt o riktigt stilfullt, och går fram till mig o undrar om vi inte kan göra något roligare. Eftersom det då varken blir godis eller bus så tror jag att Winston snart inser fördelarna med att ligga kvar.
Det går jättebra med inkallningen - vi skulle fått en tia på tävling om Winston inte satt sig lite snett, sa instruktören. Hoppet går också bra, om det inte är för högt. Då är det bättre att springa sidan om, tycker jag…
Ja, så var det apporteringen. Vi har inte kommit särskilt långt med den. Winston håller apporten men släpper den själv - inte när jag säger “loss”. Om jag slänger träbocken så hämtar han den, sätter sig framför mig o släpper den dessförinnan, eller kort efter att han satt sig. Det här momentet har jag, ärligt talat, undvikit…
Nog för idag! Nu ska jag läsa lite hur det går för er andra.
Min regel i alla moment är att vara noga med grunden och gå långsamt framåt. Dvs kan hunden inte hålla blicken på mig i stillasittande vid sidan rätt länge så börjar jag aldrig gå. Kan den inte hålla blicken på mig i tre steg så går jag heller inte längre.
Likaså med läggandet t ex, kan hunden inte slänga sig i backen från stående på kommando när vi står still så kommer jag heller aldrig kommendera den i farten (fast sen lär jag å andra sidan in det med hjälp av shejping, backandes och utan kommando tills det är snabbt och snyggt).
Saken är nämligen den att alla upprepningar är inlärning och inte bara de som belönas av oss. Om hunden får chansen att titta bort, lägga sig långsamt eller kanske resa sig på platsen tillräckligt många gånger så blir det en vana trots att man inte belönat det alls.
Två saker till att tänka på är att det är väldigt individuellt och dessutom olika i olika moment hur snabbt nåt fastnar hos en hund. För Dizzy t ex har det ju räckt med att hon gått upp en gång på platsen för att vi ska behöva börja om från noll igen för det har räckt för henne att tycka att det är så man gör.
Det andra är att det inte bara är det vi tänkt oss som belönar hunden och därmed förstärker ett beteende. Det kan ju också vara belönande bara att resa sig och slippa ligga still om hunden tycker det är jobbigt att ligga still, eller att nosa lite i marken istället för att titta på matte hela tiden, eller att gå runt ett hinder för det ju var den “lata” vägen förbi…
Förstår du hur jag tänker? Jag tror att många har lite för bråttom och puschar momenten för hårt och sen får de istället en hel massa reparationsarbete att göra för att få dem snygga och lära bort alla slarvgrejer som blir.
Å andra sidan ska jag är ärligt erkänna att jag är långt ifrån perfekt! Och dessutom får man ju ibland göra en avvägning, hur viktigt tycker jag det är att just den här delen av det här momentet blir helt perfekt? Ibland kanske det känns bättre att skita i att en detalj är slarvig för att gå vidare!
Så, nu har jag skrivit en halv roman igen!
Åh, men jag älskar att läsa romaner…
Tyvärr har jag min dator på reparation så jag är inte inne nu så ofta. Så då gäller det att passa på o får jag långa kommentarer är det ju bara bra. Ju fler tips desto bättre.
Ska verkligen tänka på det där med att kräva mer ögonkontakt. Det är nog just det där “kräva”-begreppet som jag behöver tänka på mer och utöva tydligare.
Tack för tipsen o ha en skön helg (jobbar min sista helg…)!