Profil
Träningsblogg
RSS
HemsidaLite dåligt med inlägg här? Det är väl troligen inte bara jag som tränar, men det känns som om det nästan bara är jag som uppdaterar, även om det nu var en stund sedan. Synd tycker jag, för Lenas idé är jättegod!
***
Gårdagskvällen blev åter igen en helkväll med hundfokus. Startade med K och ett lydnadspass på Elfsborgs BK, och igår var han en riktig blogghund, dvs jätteduktig! 
Vi började med rutan och – kors i taket – det gick kanonbra! Även på första skicket, och han hade inte sett när jag ställde ut konerna. Igår körde jag med kommando “framåt” istället. Om vi nu ska köra II:an på lördag (i sjuhäradsmästerskapet, inofficiell lagtävling) så får det bli någon form av quick fix, men sen ska jag fortsätta traggla “rutan”-kommandot eftersom det finns en viss risk att vi någon dag kommer hamna i elitklass och då står ju inte rutan “framåt”.
Vi körde även igenom delarna i framåtsändandet, med tyngdpunkten på transporten från gruppen och framåt. Igår vad det inget snack om att han inte skulle starta på mitt första “sakta”-kommando. Efter ett par gånger var han så duktig, tyckte i alla fall han, att han startade innan jag hann öppna munnen? Dvs när jag intagit min position, några meter bakom, och vände mig om så travade han iväg direkt. “Kan själv” är ju hans motto, så jag borde inte vara särskilt förvånad, men ändå…? Några gånger tog vi även hela sträckan och det var inte alls tokigt, det heller. Vissa tendenser till att gå snett, men i övrigt OK. Inte kanonbra, men OK. Vi körde även kryp (med pepping), skall, fritt följ, fjärr och … massor av lek! Det enda riktiga sorgebarnet var … inkallning med ställande. Men vi brottas väl vidare med det momentet. *suck*
Efter ett besök på den stora matvarubutiken som börjar på I (handlar jag någonsin mat utan att vara iförd hundträningskläder numera?) bar det iväg till simmet. Den här gången var det dags för nytt klippkort och därmed även date med simfröken. Den här gången var det L som stod för fröknandet och det känns alltid bra. Hon känner ju Iza ganska väl i och med att vi tränat en hel del ihop. Hon klämde, kände, tog pulsen och tittade på arbetet i vattnet. Iza fick med beröm godkänt på alla punkter. Hon är ovanligt välmusklad, framför allt med tanke på sin ålder, pulsen ligger på en jättebra nivå och hon arbetar jättefint i bassängen. Mitt upplägg för arbetet fick också godkänt. Det enda minuset är några (trigger)punkter i filéerna (de långa musklerna på var sida av ryggraden) där hon ömmar lite, vilket tydligen inte alls är ovanligt. Har fått instruktioner för hur jag ska behandla dessa, så nu återstår bara att se om Iza kan tänka sig att samarbeta.
Det är för övrigt L, eller snarare hennes hund, som är orsaken till att vi kanske måste gå in i sjuhäradslaget på lördag. Hoppet verkar inte stort att de ska kunna vara med, så det är väl bara att förbereda sig/oss för en start. Vilken klass är inte helt klart än, men blir väl troligen ikväll.
Vi diskuterade också att det vore kul att testa Karlsson i bassängen, och eftersom kunden som skulle komma efter oss inte dök upp blev det helt plötsligt ett gyllene tillfälle. K fick på sig en flytväst och en lina och lyftes över kanten och ned i vattnet av L, men det var inte roligt – tyckte terriern. Jag och L hade däremot ganska roligt. Han sprattlade mest hysteriskt och letade flyktvägar, men så brukar nog de flesta hundar reagera första gången i en bassäng inomhus, och det gjorde även Iza när det begav sig. Jag hade beväpnat mig med två svanspipar, för de brukar ju få honom att simma utomhus, men inte ens det kunde beveka honom. Efter en stund kom han dock igång men paniken hade låst ihop käkarna på honom (eller också var han rädd att få en kallsup?) så han simmade efter piparna men lyckades inte få tag på dom. Det blev ett kort pass med mycket vila och han var ganska lättad när han lyftes upp och fick rejsa på golvet med piparna istället. Det finns dock hopp, och om han får några gånger på sig kommer säkert även han att aspirera på simborgarmärket. Nu är det ju inte direkt gratis, så att simma två hundar i veckan finns liksom inte på kartan och det känns onekligen som om Iza har mest nytta av det för att hålla kroppen i god form trots åldern.
I lördags körde vi också ett lydnadspass men det blev inte långvarigt p g a värmen. Iza fick ett agilitypass som gick riktigt bra. Då funderade jag nästan på att efteranmäla henne till KM i agility som gick av stapeln igår kväll, men sedan ångrade jag mig.
På söndagen fick Karlsson ett spår, och han gjorde sitt livs snyggaste upptag! Rakt ut i galopp, tvärstopp vid spåret och sedan iväg åt rätt håll! Trodde knappt mina ögon och började nästan undra om jag haft en katt efter mig när jag la spåret? Med tanke på värmen får jag nog vara nöjd med resen av spåret också även om det kunde varit bättre.
Ikväll är det dags för sista träningen inför sjuhäradsmästerskapet, inkl. uppletande, eftersom det fortfarande är lite oklart om vi ska köra lydnadsklass II eller högre klass, och som sagt; ännu har jag inte fått definitivt besked om jag ska ingå i laget eller om jag uteslutande kan ägna mig åt min tävlingssekreterarsyssla.
Du e duktig du! Det luktar Sjuhäradsseger, oavsett gren, tycker jag.
Men faktiskt så tränar vi just nu ytterst sparsamt, vilket har sina randiga skäl och rutiga orsaker, som du ju vet. I varje fall tränar vi väldigt lite på saker av “tävlingskaraktär”. Däremot blir det en del “cirkustrixande” för att lurvarna inte ska dö av leda…