Sandras träningsblogg

Att träna en galning…

Mella är galen. Inget nytt under solen kanske, men vissa dagar är hon galnare än andra… ;-) Att träna nåt vettigt då känns ibland lite hopplöst när all min energi går åt till att kontrollera henne i vardagen. Det finns ingen botten på henne, hon vill bara använda både huvud och kropp mer och mer och mer. Men när jag inte orkar träna alls för att hon är så jobbig så blir hon självklart bara ännu jobbigare. Och ju jobbigare hon blir desto mindre vill jag träna. En klassiskt ond cirkel…

Idag har jag iaf tagit mig i kragen och fått nåt vettigt gjort med henne. Hon fick följa med mig och sin mor upp på fjället för tränings- och fikadejt med Yohanna och Malva. Hela vägen upp så hoppade hon jämfota i kopplet och den branta backen drog hon mig uppför. Gah. Väl framme började vi strategiskt med lite fika för att lugna mina, vid det laget, lite spända nerver. Mellan blev uppbunden i ett träd kopplad i selen och tur var väl att hon inte satt i halsband för hon backade kopplets hela längd bakåt och tog sats och sprang allt hon kunde tills kopplet gjorde att hon slog en volt bakåt!! Inte en gång, nejdå, flera gånger. Envis som jag är så vägrar jag ju att hämta henne när hon beter sig så så hon fick sitta kvar där ett tag till och visst lugnade hon sig rätt fort ändå. När vi fikat klart så stod och hon tittade sött på oss och blev självklart belönad med att kopplas loss och få träna lite.

Hon skötte sig riktigt fint faktiskt! Trots att hon känns som att hon ska explodera vilken sekund som helst så håller hon ihop och koncentrerar sig rätt bra. Idag blev det mest enkla övningar med mest ingångar och några superkorta förflyttningar i ff, nåt kvarsitt och sen en jättelång platsliggning i kopplets längd bredvid Malva.
Ingångarna sitter ännu inte som jag vill och hon hamnar väldigt lätt snett om jag inte hjälper henne rätt. Fasen vad det ska vara svårt för henne då! Måste, måste traggla mer på det!
Förflyttningar i ff klarar hon hur fint som helst och det är inte ofta hon tappar. Gör hon det så är det inte värre än att hon faller ur positionen nån decimeter i sidled och hon släpper aldrig ögonkontakten. Det här har hon helt klart lätt för och det är svårt att hålla sig från att inte gå för fort fram! Rakt sättande från gående börjar nu falla på plats iaf och hon hamnar då oftast rakt äntligen!
Kvarsittning och platsliggning funkar bara bra så länge jag är noga med att hon hänger med på vad jag vill. Men platsen känns fortfarande osäker på så vis att hon nog lika gärna kan tappa bort helt vad det var hon pysslade med och skutta därifrån även om hon aldrig hittills har gjort det… Att ligga bredvid okänd hund var iaf inte ett dugg konstigt enligt skruttan och brydde sig inte ett dugg om Malva. Bra!
På det hela taget måste jag säga att jag inte har nån bra ursäkt att låta bli att träna med henne trots att hon är allmänt bäng… ;-)

Dizzy däremot tränas betydligt oftare. Hon är höglöpande men det har ingen betydelse i arbete för henne. Hon jobbar fint och gör framsteg. Inget att redovisa nåt vidare dock då det bara pillas i detaljer och tränas plats i väntan på skendräktigheten som i hennes fall betyder träningspaus.

Slumpade inlägg:

Spara/dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

Lämna en kommentar