Ska försöka göra en insats i denna bortglömda blogg, och det är uppenbarligen inte bara jag som glömt bort den. Synd, för jag tycker (fortfarande) att idén är himla bra.
Jag får försöka göra en kort sammanfattning av vad vi haft för oss sen sist.
• Vi har kört en lydnadstvåa till, på 160 poäng PRICK! Var helt säker på att vi inte fått ett förstapris så jag blev mycket förvånad. Mer om det kan man läsa här.
• Den femte september körde vi högre klass spår där vi fick 10 poäng på platsen och kom till andra pinnen i spåret, sen var den dagen över. Den nyfikne kan läsa mer här.
• Den sjätte september var det högre klass spår igen, men med trevligare resultat. Vi kom runt spåret med sex pinnar + slut, men tyvärr hade vi tre minuter för lång tid. Har man korta ben, som terriern, har man inte råd med tre rejäla tapp. Vi fick trots allt köra lydnaden och det kändes faktiskt ganska bra. Mer information hittar man här.
• Helgen därpå (i lördags) var det lydnadstävling på lördagen, ytterligare en tvåa. När LP är så nära är det liksom svårt att låta bli. Den här gången gick det dock inte vägen. En något överraskande nolla på rutan gjorde att vi bara hamnade på 148 poäng. Om du vill ha detaljerna kan du läsa här.
• Dagen efter (i söndags) var det högre klass spår IGEN! Dagen slutade med att vi åtminstone blev GODKÄNDA vilket i sammanhanget (fyra tävlingar där spåret kraschat) kändes som en seger. Lydnadspoäng som hade räckt till uppflyttning (precis på gränsen) trots en nolla på inkallningen kändes också ganska bra. Men vi hade behövt fler pinnar i spåret och ett bättre uppletande för att nå ända fram. En detaljerad beskrivning hittar man här.
Puh… kanske inte så konstigt att man inte haft tid att blogga här?
Ska man nu ta fram de positiva bitarna från spårtävlingarna så är det:
1. Av årets fem tävlingar har han gått fem framspår, även om ett par av upptagen varit rejält förvirrade. Två av dem har dock resulterat i tior.
2. Vi fick 8/8,5 på framåtsändandet i Herrljunga trots helt ny plats (den nojjan sitter nog mest i mitt huvud efter tävlandet med Iza). Han fungerade faktiskt över förväntan, så tidsmässigt tätt in på spåret och med minimal uppvärmning.
3. Han håller ihop hyfsat en hel tävlingsdag även om hjärnan sa upp sig efter två föremål på uppletandet i söndags. Mer träning krävs alltså.
4. Han låg kvar på platsen i söndags trots att hans stora idol reste sig och flyttade sig en bra bit framåt.
Det finns fler positiva bitar, men de framgår nog av inläggen i min egen blogg.
Nu är tävlingssäsongen i stort sett till ända. Några fler spårtävlingar inom rimligt avstånd finns inte. Att åka till Skåne eller Öland känns inte så lockande när spåret känns förhållandevis osäkert. Vi kör troligen en lydnadstävling till för att se om vi kan få det där LP:t, som inte alls var planerat från början. Sen har vi ett KM i bruks i oktober som är ett gyllene träningstillfälle om inte annat.
Hoppas nu bara att det blir en mild och snöfri vinter så att vi kan träna mycket spår. Inför lydnadsklass III har vi en hel del att träna på, vissa moment är inte ens påbörjade, så träningslokalen jag håller på att inreda i ladugården känns som om den kommer bli flitigt använd.
I morgon har vi brukslydnadsdag för Frida Sundberg. Det jag främst hoppas på är att hitta någon lösning på stannandet på inkallningen.
I november har jag anmält mig till en brukslydnadshelg på en grannklubb, och det hoppas jag också ska bli givande.










Ni är verkligen flitiga. Och flit ger utdelning, förr eller senare.